Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 augusti 1868, sida 1

Han sade derföre efter en kort paus: Tro mig, Alma! jag vill, att du såsom min maka intager en oberoeude ställning i ekonomiskt hänseende. Stora Åkersnäs i Vermland är en at dina bästa egendomar. Den afkastar, enligt hvad din förmyndare uppgifvit, 10,000 rdr om året, och jag skall redan i morgon afsända order till förvaltaren, att afkastningen skall inbetalas qvartalsvis till dig personligen. Detta blir dina ,,nålpenningar — det är ju termen. För öfrigt vet du ju, att hela din förmögenhet blir fortfarande din, oaktadt jag förvaltar den. Lindenstråle tyckte, att Alma hade stora skäl att vara tacksam för hans adelmod, då han tillät henne att disponera en tolftedel af hennes egna inkomster, och presidenten och dennes fru, som genast fingo del af haus beslut, yttrade till fru CF några ord om brudgummens ovanliga generositet. Fru CF var glad öfver det högtidliga löftet. och hoppades, att det ej måtte bli brutet, men tyckte å andra sidan, att det är en underlig lag, som gör den dittillsvarande rika qvinnan från och med bröllopsdagen helt och hållet beroende af mannens godtycke i ekonomiskt hänseende, så att han till och med eger rättighet att sätta den, som medför millioner i boet, på stadigvarande svältkur och låta henne gå klädd i trasor. Något sådant hade dock i intet fell varit alt befara af Lindenstråle, ty han var en verldsman, som ville, att hans hustru skulle lefva ,,efter stånd och vilkor, om han också i djupet af sitt hjerta icke hyste synnerlig tillgifvenhet för henne. XVII. Den vigtiga dagen var inne, och Alma stod i sitt rum iklädd den höghalsade kladningen af tjockt hvitt moirse och väntade på, att fru V25 skulle fästa på hennes hufmd krona och slöja —