Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 augusti 1868, sida 4

Ådle Menniskovänner! som aldrig tillsluten edra hjertan för lidandets och behotvets offer, till eder ställes nu en fattig enkas ödmjuka bön om ett välvilligt deltagande i hennes utblottade och beklagan värda belägenhet Sedan min ordentlige man bildhuggaren A. Andersson, hvilken utgjorde mitt enda stöd, aflidit och min äldsta dotter insjuknat i som det vill synas, en obotlig sjukdom, står framtidens tafla för mig målad med mörka farger och jag är färdig att digna under bekymrens börda. Till eder, som Gud beskärt helsa och välstånd, har jag nu i min förtviflan vårdt mig med en ödmjuk bön om en än aldrig så liten skärf till understöd. De gåt. vor, som af välvilliga händer åt mig räckas. har nu Charlotte Hansson n:o 40 Allgatan lofvat att emottaga och redovisa. Anna Andersson. O hör den bön, som från mitt hjerta går! Så att en liten jelp de arma får. F ej. derom jag ödmjukt ber, elp till enkan ger.