Rektors-mötet 1868. (Ur Posttidningen.) Sammankomst den 15 Aug. Diskussionen börjades med behandling af 6:te frågan. Hvilken aterverkan på undervisningen har afgångsexamen visat sig utöfva? Samtliga talare, som yttrade sig rörande denna fråga voro ense derom, att afgångsexamen utöfvat ett högst välgöraude inflytande icke blott på undervisningen, utan afven på ordning och tukt inom skolan. I stället tör den oro, som förut förekommit hos ynglingarna, i det de ständigt haft sina blickar fästade på ett mål utom skolan och sin håg mera väud till de i den väutande pröfningen möjligen förekommande frågor än på arbetet inom läroverket, hade nu i allmänhet inträdt lugn, klarhet och hfaktighet i skolans verksamhet och ett samarbete mellan lärare och lärjungar, hvarvid man mera afsåge mogenheten i det hela än massan af specielia kunskaper. Då institutionen likväl vore så ny, hade naturl s läroverket ännu icke kunnat fullkomligt ordna sig efter de nya törhållandena. Hos många lärare och lärjungar qvarstode ännu eriuringar från den gamla studentexamen, hvuka understundom föranledde en menlig sträckläsning närmast före den egentliga afgångspröfsingen; dock kunde man hopras, att oiägenheterna häraf skulle småningom försvinna, i den mån en klarare uppfattning af atgångsstadgars ida och examens betydelse gjorde sig gällande val hos lärare som lärjungar. då t. ex. hade repetitionen af det historiska pensum vållat något för mycket arbete under sista året, ett förhållande, som uock lätt kunde athjeipas, om man här liksvm i andra ämnen snarare gjorde till sin uppsit att söka utforska den allmänna insigten an ra en liflig hagkomst af särskilda detaljer. öfrigt kunue i examen det :örfaringssätt iaktlagas, att uppgifterua hemtades företrädesvis ur nyare och svenska historien. För att vinua större enhet vid bestämmande af betygen sör de skrittliga protven törveslogs, att vissa scripta, som af ceusvrerna ansagos synnerligen väl motsvara det 4 betyg, borde under en eller annan torm offentliggöras. Slutligen behandlades 7:de frägan: Uar undervisuingen under de sednare åren antagit en mera upp ostrande karakter an förut, och, i detta fall, har någon välgörande verkan derat på den allmänna ordningen och tukten inom läroverken ännu törsports? Under diskussionen trodde sig flera med jä kunna besvara den framställda frågan, och särskildt ansåg man sig hafva bestämd erfarenhet deraf, att sammanförandet af flera ämnen på en lärares hand befrämjade undersisningens uppfostrande inflytande. Att skolans nypföostrande inverkan skulle kunna i hög grad ökas genom större samverkan med hemmet, insågs allmänt. och det beklagades, att denna samverkan ännu vore nog ringa. Jemte här ofvan upptagna frågor behandlades vid detta sammanträde flera andra. ämnen. Ordböranden inhemtade upplysningar afrektorerna 0 rande åtskilliga förballanden vid de särskilda läroverken, såsom om beloppet af afgifterna till den k. egna kassan, samt om pehällningen i mateelkassan, om de omständigheter. som stodo i sammanhang med den under sednare tiden starka tillväxten af lärjungeantalet, om inträdesfordringar, vid läroverket, i händelse dess, nuvarande andra klass skulle blifva den lägsta m. m. Fiera af rektorerna hade framställt särskilda frågor, såsom derom, huruvida icke för handledningen af 1:sta och 2:dra klasserna borde, såvidt möjligt vore, anställas synnerligen erfårna lärare i stället för den hittills ej. sällan följda praxis att just i dessa klasser använde unga och obepröfvade; om större enhet i afseende på uppställningen at de årliga rogrammerna; om den s. k. formiddagslåsningens reträden eller olägenheter, i afseende hvörpå meningarna sortfarande voro delade; om formular för de betyg, hvilka böra afgifvas öfver den tjenstgöriug. vikarier och extra lärare vid läroverket fullgjort; om sättet för utbetalning af vikariearvoden; om lärares pensionering, en fråga, hvars stora vigt synnerligen behjertades, ehuru f. n. några omedelbara åtgärder för dess lösning icke kunde vidtagas, m. m. Mötet a slutades af hr ordföranden med ett tal, hvari han uttalade sin öfvertygelse, att mötet skulle blifva fruktbringande för läroverken, hvaretter d:r Rääf trån Karlskrona å rektorernas vagnar frambar uttrycken af deras tacksamhet och valönskningar till br statsrådet Carlsson.