Första tåget på Central-Pacisic-jernbanan öfver Sierra Nevada. (Efter Newyorker Handels-Zeitung.) Jernbanan till Stilla Hafvet blir den märkvärdigaste i verlden. Det finnes ingen anuan, som bar att kämpa med sådana naturhinder, och ingen, som är så rik på de mest storartade naturskönheter och kontraster. För någon tid sedan tillkännagafs, att spåret uppnått öfversta spetsen at Klippbergen, och nu ligger framfö skildring af det första bantågets fi snö betäckta topparne af Sierra Nevada, ornien från det silfverrika Nevadas vidsträckta slätter. Hvilka svårigheter man haft att besegra för att kunna öfverskrida dessa berg, framlyser bäst at den beskrifning ölver sjelfva färden, som vi finna i San-Francisco-tidningen Alta Calitornia och hvilken vi hufvudsakligen skola följa. Farden begynte i Sacramento City d. 17 Juni. Doftande tropisk sommar herrskade i guldstatens hufvudstad. Oleanderträd med sina lysande röda blommor, rosor at alla färger, otta till hälften döljande menniskoboningarne, jättehöga fuchsier som slingra sin uppför murarne, möta ögat öfver allt; man tror sig förflyttad till Neworleans med dess ständigt grönskande träd och magnoliablommor. Bantåget, hvars konduktör är den verldsbekante George Wood, rör sig framåt öfver Nicholsonplatsen, förbi de ännu icke fullbordade jätteverkstäderna för Central-Pacific-banan, längs Sacramentodalen. Vid östra horizonten resa sig Sierra Nevadas kolosser. höljda i ett blott töcken, mot uvliket de svöbetäckta topparne bilda en praktfull kontrast. Soleus stralar återkastas af dem i de mångfaldigaste färger; den ena spetsen gnistrar likt ett isberg i opalens alla färger, den andra liknar en i finaste rödt genomskinlig jattemuen tredje synes glänsande hvit som drifvet si ver. Trakten vid bergskedjans fot ligger helt öppen; blott några få träd och hyddor äro synliga. Tåget går vidare, bergsspetsarne vika undan, hettan blir allt mera tryckande, de p iga smultron, päron, körsbär och andra sommarfrukter, som utbjudas till salu i vagnarne, finna talrika köpare. Allt kortare och skarpare gnäggar ånghästen; man känner, der man sitter i kupån, att det bär upp:ör. Lutningen blir allt starkare, och efter att då och då hatva passerat någon liten grufby eller handelsbod, är man kl. 9,50 min. f. m. vid Colfax, som ligger 54 eng. mil från Sacramento och 2,448 fot öfver hafvet. På höga jordverk rör sig tåget vidare omkring Cap Horn; ängsligt blicka nervsvaga passagerare ned i dalen, på hvars branta klippvägg banan löper fram och i hvars djup American River blott synes såsom ett gult band. Åtta mil från Coltax passera vi guldgräfvarlägret Secret Town och kunna från en höjd af 2,955 fot åter blicka ned i dalen. Lokomotivet foatsätter sin färd framåt och uppåt; mellan klyftorna nppdyka i bakgrunden nya berg, den heta dallusten når oss icke mera, snöfälten sänd