Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 augusti 1868, sida 2

är det min ovilkorliga pligt att älska Lindenstråle, sedan vi blifvit vigda? Så du talar! Det är visst din pligt, och den blir väl inte svår att uppfylla. Vill tant bedja Gud om kraft för mig att älska Lindenstråle under vårt äktenskap — dock! — inte för mycket. Jag vill ej älska honom s mycket, att han kommer att beherrska min sjä att leda mitt tänkeoch handlingssätt — utan jag vill blott älska honom lagom, jemt så mycket som det är min pligt att älska hovom. En kärlek till husbehof! — det är då hvad jag skall bedja om för din räkning:, sade fru OFF leende. Saken är väl den, att du älskar honom! så högt, att detta skrämmer dig. Men just den omständigheten kommer mig att tänka på något, som jag ville säga dig. Du har ett kärleksrikt hjerta och ovanligt stor förmögenhet. Hade du ej gift dig, skule du kunnat uträtta mycket för de fattiga i vårt land. Men nu blir det annorlunda.t Almas drag uttryckte en stor smärta. Hon hade i sin sjelfviska sorg öfver det offer af sin frihet, som hon skulle göra, icke täukt på, att hon skulle se sina sträfvanden att stödja, att upprätta, att förhjelpa till verksamhet dem, som svigtade under nödens tunga börda, hämmade, att den man, som genom giftermålet med henne skulle komma att disponera hela hennes förmögenhet, högst sannolikt ej skulle vara böjd att använda någon betydligare del af densammas stora afkastning för sådana indamål. Efter en kort paus sade hon: Det är förfärligt, om — — Men får jag ej disponera något af allt hvad jag nu eger? Inte det ringaste utan din mans samtycke. Det sägs, att du eger två millioner, men. säsom fru får du ej ge ut en riksdaler, utan hans medgifvande.