Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 augusti 1868, sida 2

för en egoists samvetslös tyllt nitton år. Alma tycktes vilja egna denna dag uteslutande åt andaktsösningar och samtal med fru CPt. Först när det led mot aftonen fick hennes fästman tillfälle att tala med henne. Får jag föreslå dig att promenera en stund med mig i parken? sade han, som kände, att han borde göra något, för att närma sig henne, helst han ännu hyste en viss fruktan för, att hon skulle besvara prestens vigtiga fråga vid vigselakten med 4nejk. Alma svarade ,ja och gick ut med honom, efter att ha påtagit hatt och schal. Han bjöd henne sin arm. Hon rygsade tillbaka vid förslaget, men betvang sig och lade sin arm i hans. Han kände, att den darrade. ,Alma, sade Lindenstråle och såg henne in i ögonen bedjande, ,,tala med mig — stöt mig ime längre bort med denna isande köld. Du kan ha skäl att förebrå mig, att vredgas på mig, för att jag, sedan du afslagit mitt anbud, använde list och våld, för att bekomma din hand; men om du kunde läsa mitt hjertas känslor, så skulle du ej finna mig klandervärdare än mången, som besjungits af skalderna och prisats för den djerfhet och kraft, hvarigenom han ernått sitt önskningsmål. Det heter ju, att den, som mycket älskat, skall ock mycket förlåtet varda — är det inte så? Häda inte, sade flickan allvarligt förebrående och ville draga sin arm ur hans. ,Förlåt mig, Alma, ack, förlåt mig detta yttrande och allt annat, jag har gjort mot dig! Ja, vet, att du är kristen, och att du som sådan skall göra det. Alma teg. Hon fann ej skäl att upptaga detta yttrande af eh, som sjelf handlat uppenbart i strid mot den kristna sedeläran, då han besvikit henne och Kränkt hennes personliga frihet. (Forts.)