Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 augusti 1868, sida 2

Hvilken orimlig lag! Men detta måste kunna ändras. Jag vill vädja till honom — — ,Gör det före giftermålet — i morgon. Så länge den: första kärleksstämningen räcker, kan du vänta bifall till allt hvad du begär — derför smid, medan jernet är varmt. Längre fram bli äfven de mest förälskade mindre medgörliga. Men jag vill inte skrämma dig. Kanske blir den, som du utvalt, ett mönster för äkta män. Alma smålog vemodigt, tog farväl och gick. Den flickan riktigt förbryllar mig, sade fru OC, i det hon ur en nattsäck upptog sin nattdrägt. , Många ha förr funnit heme excentrisk eller åtminstone litet svärmisk, fast jag tyckte det aldrig; men nu talade hon underliga saker. Det är väl den kärleken, som konfunderat henne. Och dock hur lugnt — hur kallt var ej hennes sätt i qväll mot Lindenstråle, som tycktes idel ömhet och hängifvenhet för henne! Och hvarför har hon ej någonsin talat med mig om Lindenstråle, innan hon föll på den oförnuftiga iden att låta honom föra sig hit? Jag tror knappt, att ens Ebba hade någon aning om hennes tycke för honom. Men i alla fall är hon en ovanligt älskvärd och hjertegod flicka, och det vore mig en sann glädje om mitt sällskap vore henne kärt. Under denna lilla monolog hade den förträfiliga fruns afklädning framskridit betydligt, och snart hvilade hon i den gammalmodigt magnifika säng, som upplåtits åt henne. Följande dagen gick Alma till nattvarden i sockenkyrkan. Hon kände sig ega stort behof af kraft och välsignelse från ofvan, innan hon slöt den för henne förhatliga förbindelsen och sålunda på allvar började lifvets kamp. Den del af hennes letnad, som förflutit före afresan från Stockholm, hade varit glad och sorgfri, men från den tidpunkten räknade Alma en period af bittra pröfningar, som, befarade hon, ej skulle sluta förrän vid grafven. Och dock hade det stackars offret