Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 augusti 1868, sida 1

dj Bele Göteborg den 20 Augusti Frihetstiden utgör en period i vår hi-Storia, som är rikare på lärdomar än de flesta andra. Detta gäller företrädessvis den industriella utvecklingen, hvilÅsken här var underkastad experimenter, esom härflöto af denna tids i hela Europa I rådande föreställningssätt, och genom s hvilkas totala misslyckande vägen öppnades för bättre åsigter. Det har dock ertfordrats ett århundrade innan dessa åsigter förmått göra sig gällande, och när de elikväl ännu i dag bestridas; när ännu de tinnas, som kasta längtansfulla blickar tl baka till skyddsoch förbudssystemets kötigrytor, så är det helsosamt att bläddra i historiens blad, för att erinra sig den verkliga beskaffenheten af detta system soch betrakta de följder, hvartill det ledde. Efter krigareoch prestväldets nedgång ssöljde en tid, då man började betrakta ett lands nikedom eller välstånd såsom källan för och grunden till all makt. Ej under alltså, att man började med ifver arbeta på samlandet af rikedomar, sådana dessa förstodos, eller såsom ädla metaller. Häri låg det s. k. merkantil-systemets stora misstag, hvarmed förenade sig ett ännu svårare och till sina slutföljder bedröfligare, nemligen en missförstadd patrotism, som estersträfrvade rikedom blott för det land man sjelf tillhörde, på alla andra i länders bekostnad. Denna salska uppfattning af välståndets eller rikedomens sauna art, i förening med den nationella sjelfviskhet, som helt och hållet förbisåg ömsesidigheten i alla nationers välbefinnaude, leude steg för steg till de vidunderliga åtgärder, som utmärkte denna tids statskoust, och af hvilka det blott återstod ett ganska litet steg, för att bygga hela samhallet på kommunistisk gruud, docs hvilande på en industriell hsegeuskap, i st. för den bondelifegenskap, som undanröj s genom Karl XI:s reduktion. Systemet upplöste sig dock dessförinnan i allmän ruiu. Det förut anmälda arbetet af J. W. Aruberg: Anteckningar om Urihetslidens politiska ekonomi — innehåller en samling af uppgifter på detta område, som äro förtjenta af största uppmärksamhet, på man häraf lär, huru åsigter, för hvilka ännu mången i sin blindhet kämpar, för 100 år sedan förde vårt land till undergångens och upplösningens brant. Det gifves knappt någon enda ide, jaffdem, som ännu framhäfvas med anspråk på nyhet och ursprunglighet, som ej framträdde redan då, och hvars halt ej redan då pröfvades af erfarenheten. Och denna bör icke hafva gått för oss förlorad. Det är derföre vi hafva historien, som kan lära oss vårt slägtes och vårt folks ej blott bragder, utan också förvillelser. Må de förra lända oss till föredöme, men må vi ej heller låta de sednares betydelse gå förlorad — såsom varning! Det efter Karl XH:s död i grund utsugna landet, utan ngar och utan hanlel, måste söka fylla sma enklaste behof. Så blef det en af 1719 års ständers första uppgifter, att öppua riket för fremnande alster, till hugersnöd. ns lindrande: Fill och med fremmaude fartyg fingo härill bidraga, och till framkallande af näingar mäste man lossa på skråtvänget, zeuom en förordning om ifrimistare, wilken frihet medgass äfven åt utländska rbetare, som här ville bosätta sig, Så ade rikets nöl framtrungit en viss både undelsoch näringsfrilet, hvars nödändighet var påtaglig. Också hemtade sig landet, med förväande hastighet, ur sin vanmakt. Det likade konvalescenten, som med stark matust återviuner helsa och kraft. ,Godt ris var på allt ätligt och shtligt— eter det; vära gamla näringar uppblomtrade och allt vittrade om en återvänande bättre tid. Kom så 1723 års riksdag. Den trävtrade ställmvgen gaf nu andrum för udersökvisgar och betraktelser, och då mjade handelsbalansen — denna tids heruspöke — resa sitt hufvud. Det utontes att under 1722 bade importen, myghandeln oberäknad, uppgått i värde II 9,650,000 gyllen och exporten blott Il 6,390.000; alltså var här en undervigt