Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 augusti 1868, sida 1

tt, ITringens officiella organ; men för att bring e de nya rykten till tystnad, som fästa s es vid konung Ludvig IT:s vistelse i Kissi l-gen, der kejsaren och kejsarinnan af Rys eland begagna baden, anse vi oss böra p h minna om det oöfvervinneliga hinder, so 3Å existerar mot ryska storfurstinnors äkter skap med romersk-katholska furstar. Ei ligt de för den ryska dynastien gällane etsgrundstatuterna få storfurstinnorna ich —singå äktenskap i utlandet, undantagande rpå det vilkor, att de bibehålla ett kape för den orthodoxa moskovitiska kulten vi al det hof, der de efter äktenskapet skol uppehålla sig. Detta vilkor gjorde ol intet det äktenskap, som var i fråga mel lan kejsar Nikolai dotter Olga med erke hertig Albrecht af Österrike, och detta oak tadt czaren var till den grad för dett 4 äktenskap, att underhandlingarne deror varade i flera år. Af samma skäl stran dade likaledes ett påtänkt äktenskap mel lan prins Humbert af Italien och en dotte utaf storsurstinnan Maria af Ryssland ilenka efter fursten at Leuchtenberg. 8. väl i Wien som i Florens gick man villig in på, att den ryska storfurstinnan bibe höll sin religion; men hvarken kejsaren a Österrike eller konungen af Italien vill veta utaf, att det i deras hufvud tädei supprättades grekisk katholska kapeller. FRANKRIKE. Emil Girardin offentliggör i sin tidning .Libert för den 13 dennes en ny krigisk artikel med rubrik: ,, Rhen och Vogeserna. Författaren söker bevisa, att tvenne vägar stå öppna för Frankrike: antingen att helt och hållet afstå från hvarje inblandning i koutinentens utrikes angelägenheter och inskränka sig till att vara en .ekonomisk i stället för en ,territorial stormakt, eller att med energi tillförsäkra sig den plats i Europa, som tillkommer Frankrike. Girardin yttrar: ,,Det är icke ett enda ögonblick att förlora, ty som icke det franska kejsarriket snart med I kraftigt beslut utvidgar sig till Rhen, skall det tyska riket snart sträcka sig till Vogeserna. Antingen måste Köln ånyo göras till en fransk stad, eller Strassburg åter I blitva en tyskt. I ett föregående nummer af ,Libert diskuteras samma ämne, af af hvilken anledning författaren begagnar citater ur en politisk brochyr: ,, Våra Rhengränser af Charles Miller. I denna skrift heter det: -Belgien och landet på venstra Rhenstranden hafva utgjort en integrerande del af Frankrike, och detta alhundraden innan något hus Coburg eller Hohenzollern var till. De tyskar, som gingo öfver venstra Rhenstranden, voro endast flyktingar, hvilka för sin egen säkerhets skull kommo dit, samt för att hjelpa till med försvaret at Gallien mot Germaniens barbariska horder. På ett annat ställe säger brochyrens författare: ,,I Aachen hvilar vår kejsare Karl den store. Denva trakt är icke någon del af utlandet, som tillfälligtvis en gång var förbunden med Frankrike, utan våra stamfäders heliga jord, vår nationalitets vagga, som vi tordra tillbaka. För att ytterligare preecisera saken, uppräknas de departementer, på hvilka Frankrike gör auspråk. Giraidin fordrar icke mindre än 16 dej artementer, som böra annekteras med det franska riket, för att 1841 års gräns skall åter kunna upprättas. Schweiz skulle afstå 2 departementer, Belgien och Luxemburg borde helt och hället förenas med Frankrike, och af de nuvarande tyska Rhenlanderna böra 4 departementer upprättas, med hufvudstäderiia Trier, Coblelz, Aachen och Mainz. ,LIibert6 för den 14 dennes sysselsätter tig ock med Rheng änssrågan samt anför en mängd histoviska och diplomatiska vittnesbörd om, att danken på den naturliga gränsen aldrig rarit utdöd i Frankrike, samt att äfven så utlandet ofta erkänt den såsom Frankrie ces rätt. Girardin aftryker med stor stil, et yttrande utaf Eredrik II af Preussen, hvilket han tillerkänner Fraukrike Rhensränsen. År 1813 yttrade furst Metler-g lich till franske diplomaten Saint Aignau Il Frankrike måste behålla eina niärliga å äuser, d. v. s, Alperna, Pyreusserna ochsr then. Är 1814 begärde Napoleon I det-s amma; år 1829 yttrade Karl X, att om sb Preussen, England och Österrike utvidgade! e 8— f— RT