Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 augusti 1868, sida 1

uthållighet, mindre fruktan för menniskors tadel och förakt, för sårande misstydningar, så skulle jag trotsa er alltjemt -— så skulle jag inte låta beveka mig att uttala jaordet, när presten frågar mig, om jag vill bli er maka, och då skulle ju den afkunnade lysningen bli utan betydelse. Men jag kan inte trotsa verldens dom — helst då jag stär ensam — alldeles ensam. Den stackars flickan smälte i en flod af tårar. Ensam, när du hor mig — mig, som blott lefver för dig, som vill göra allt för att uppfylla dina önskningar. Har jag inte sagt, att sedan ag vunnit det dyra, så ifrigt eftersträfvade målet, las ej vill betalla mera, utan endast lyda? Alma betraktade Lindenstråle allvarligt. Hon sökte förlika sig med tanken, att hon skulle bli hans, men alltför mycket reste sig emellan dem. Hon steg upp, närasade sig fönstret och såg ut. Lindenstråle gick efter henne och sade med låg röst: Säg, hur du önskar det! Du har ju intet emot att vi straxt efter vigseln resa utrikes? 5Nej. Mig är det likgiltigt. nar du ingen ingen önskan? Kan jag inte på något sätt göra denna resa angenäm för digt En paus följde, Omsider sade Alma: Jag har en önskan. Låt mig bedja fru OC resa med — — gosse Detta: sista ord hade svårt att bana sig väg öfver Almas läppar. Gerna! Jag är alltför lycklig att få uppfylla en önskan af dig. Vill du inte genast skritya och föreslå henne det? Alma ämnade gå in i det andra rummet att skrifva brefvet, men Lindensträle sade; !