Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 augusti 1868, sida 1

tyselse om den allmänna opinionens fruktansvärda makt uti fall, sådana som det ifrågavarande, och den stackars unga flickan ryste vid blotta tanken på, att hon skulle brännmärkas af dess dom. Hagen hade i sjelfva verket ganska betydligt misstagit sig, då han yttrade till henne i brefvet, att skenet var intet för henne, när hon visste sig handla rätt. Några dagar förflöto åter, och hon erhöll ett bref från prosten R i inge. Det innehöll, att lysningen för Lindenstråle och Alma afkunnats första gången i inge kyrka föregående Söudag. Hvad var att göra? Hon stod ensam i verlden, och de slägtingar, hos hvilka hon vistats, hatade henne, emedan hon ej uppfyllt deras förhoppniugar. Allt hade sammansvurit sig mot hennes frid och lycka, Hon kände, att hon ej egde kratt att strida ytterligare, utan att hon måste böja sig under det olycksöde, som så plötsligt drabbat henne. XV. En vecka hade förflutit, sedan Alma mottog det bref, som omförmältes i slutet af sista kapitlet — brefvet, hvari hon underrättades af prosten R, att han lyst första gången för henne och Lindenstråle. Alma satt blek och astärd i en kåsös, och Lindeustråle. som anländt samma dag till Liljedabla, stod framför henne. UHan sade: Saledes gör du inte längre något motstånd — således är du min. O, A ma! kunde jag genom art göra dig ratt lycklig visa dig min hävgitvenliet, min tacksamhet! .Jag finner mig i det oundvikliga — det är allt sade Alma entonigt. , Måhända borde jag dock inte säga så. Hade jag mera kraft och