Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 augusti 1868, sida 2

Genom lifränteanstalterna försäkrar man sig om en penningsumma i sin lefnads afton, genom samlandet af räntorna å det insatta kapitalet och utbetalning deraf efterhand under de år, vederbörande antagligen kommer att lefva. Men , Bikubens ålderdomsförsö: jnings-kassa går en annan väg och söker uppnå samma resultat utan att taga hänsyn till intressentens helsotillstånd. Om 1,000 personer i år insätta 100 rgsdlr hvardera, bilda de, årssällskapet af 1868, och den årliga räntan fördelas på så sätt mellan dem, att de äldste erhålla den största räntan, de yngste den minsta, i det man utgår från, att de förre ha den kortaste tiden att åtnjuta räntan, medan de sednare kunna komma att ärfva dem. Den längst lefvande af hela årssällskapet skördar fördenskull vinsten, i det han blir alla de öfriges arfving. Ett fjerde sätt, hvarpå Bikuben verkar, är såsom förvaringsplats för värdepapper, silfvereffekter o. s. v, för hvilka den gästfritt öppnar sina källare, dock mot erläggandet af en liten hyresafgift, som rättar sig efter föremålets storlek och värde. Det är ej nödvändigt att uppgifva föremålets beskaffenhet, och man har ett exempel på en man, som på detta sätt spelade sina arfvingar ett elakt puts. Bland bans efterlemnade papper fanns äfven ett mottagningsbevis från , Bikuben på en låda, hvars värde han uppgifvit till flera tusen rgsdlr. Arfvingarne skyndade sig naturligtvis af alla krafter alt få lådan utlemnad; men man tänke sig deras fasa, då de, sedan många besvärligheter och formaliteter voro undanstökade, funno den fylld med — gamla kläder. En institution, som står i nära förbindelse med , Bikuben och hvartill iden utgått från densammas driftige och entreprenante direktör, herr Jul. Hellman, är föreningen , Fremtiden. Denna har till syfte att åtaga sig alla sådana personer, som journalister, konstnärer (bildhuggare, mälare, skådespelare), vetenskapsmän, polytekniker o. s. v., med ett ord, hvad srausmännen kalla PobomesMedan man eljest uti de flesta fall i lifvet maste, vara nägot, måste ha en titel, ett embete eller dylikt, är det just ett sätt att vinna inträde i ,Fremtiden att icke vara något. Och det vackra syftet att söka betrygga alla sådana personers framtid, om hvilka Henry Murger, den berömde skildraren af Scenes de la vie boheme, yttrat, att deras lif förer antingen till ,FAcademie eller till Charenton (det franska därhuset) eller till ,,la Morgue, uppnås på ett icke mindre vackert sätt. Att låta sädana personer betala en viss insats, kan naturligtvis alls icke ifrågakomma, och enhvar betalar derför sitt bidrag i arbete. Talarne hålla föredrag, poeterna och författarne lemna bidrag till den årliga ,, Nytaarsgave, konstnärerna skänka föreningen bildstoder, målningar, kompositioner o. s. v., hvilka bortlottas, och hvar och ens bidrag godtskrifves honom på hans konto efter en ganska rundlig beräkning. En mycket stor mängd äldre och yngre, högt ansedda konstnärer finnes i sällskapet, som redan existerat i flera år och hvars bestånd helt säkert nu är fullkomligt betryggadt. Ad. B. —t OD VS EEERRRGE KE I oo