Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 augusti 1868, sida 2

— —— — — Lindensträle återkom just, då Alma kommit ut i korridoren, för att se sig om efter en utväg att komma undan, och med honom följde värden, Denne handfsaste och groflagde herre betraktade Alma på ett eget sätt — han såg på henne nästan. som han skulle sett på sin bandhund, om den slitit sig lös och skulle bindas ånyo. Hon insåg nu klart, avt hvarje motstånd var fåfängt. Hade hon bedt värden om hjelp mot Lindenstråle, skulle han helt visst, liksom hustrun qvällen förut, trott, att hvad hon sade var en svagsints fantasier. Hon tog derför på sig hatt och kappa, och med ett lamms tålamod följde hon denne man, som så väl förstod konsten att göra sin vilja gällande. Snart satt hon i den framför förstugudörren stående täckvagnen, och Lindenstråle steg upp vå kuskbocken. Resan erbjöd föga omvexling. Värden hade skaffat honom denna vagu, och hästar erhöllos på grund af beställning genast vid g gifvaregärden. Färden fortsattes ända till midnatt, då Alma vaknade upp ur en lätt slummer och fann, att vagnen stannat utanför en stor, af boga träd omgitven bygguad, Lindeustrale hjelpte henne ned ur åkdonet, och utmattad af resan och af den oupphörliga själsspänniugen, hvari hon varit försatt alltsedan hon fördes fi Stockholm, och af hunger, emedan hon förtärt så godt som intet under dagens lopp, fogade hon sig tåligt efter hans ledning, då han förde henne uppför en bred trappa och genom flera korridorer och rum in i en sängkammare, der ett medelälders fruntimmer, såsom man lätt kunde finna, en kammarJungtru väntade henne. Eu lätt qvällsvard var sramsart på ett bord, och Alma skyudade sig nu att stilla sin hunger, hvarefter hon atskedude kammarjungfrun, utan att rikta en fråga till henne, riglade dörren och klädde af sig samt lade sig att sofva i cn stor gammalmodig säng under en präktig sparlakanshimmel af blommigt siden.