man, gamle baron Edelhjelm i köping. din fars kusin, och denne herre skall af kyrkoherden i der församling uti Vermland, der du har din s egendom och der du är mantalsskrifven, begärs lysning. Jag har sjelf skrifvit derom till dennc hedersman, som väl bör kunna utfärda 1 ningen bå Söndag, nu då han sått uppdrag af begge parterna. Han har inte fått något uppdrag af mig, sade Alma med tonvigt på orden. Men han har fatt det af din giftoman, och det är tillräckligt efter Sverges lag. Baron Edelhjelm gjorde inga svärigheter alls — se här, skall du få se ett bref från honom till morbror. Han visade Alma ett ställe i ett bref till presidenten, hvari baronen yttrade, att då presidenten underrättat honom om den förloming, som skulle sa rum mellan Alma Edelhjelm och kungl. sekter Ouv Lindeustråle, han ville låta presidenten veta, itt denna förbindelse egde hans fulla gillande, och utt han skulle, i egenskap af gistoman, begära lys1nge, så snart presidenten ning al kyrkoherden i ät honom veta, att så äskades. Orsaken till den värde baronens beredv lighet var, att ban var skyldig presidenten V5F fyratusen nksdaler, som demie uppsagt, ehuru med tillägg, utt han skulle ritva i söuder skuldsedeln, när båonen begärt lysning för Alma och Lindensträle. 3aronens afkärer voro af den beskaffenhet, att den agsökning, hvarmed han hotades, skulle bragt rtwuom till cession, och han som alltid varit k aktärs.ös och bojd att i irämsta rummet bevaka ina ogus inueesda, Och som nu i många år let t på Vigilans, omsattade med begarhghet det restande torslaget. Alma kände igen sin aalurvandts stil och lemade tigande igen bretvet. or (Forts.)