Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 augusti 1868, sida 2

n3 n666—— påklädningen? Jag hörde att fröken rörde på sig, men jag har inte blifvit kallad. Nej. jag har klädt mig sjell. svarade Alma och öppnade dörren. Då, sade kammarjungfrun, får jag framktern, att han skulle vilja tala med fröken om något angeläget, innan middag reser till Stockholm. Vill fröken mottaga honom i det yttre rummet, skall jag be honom stiga in. Alma var trott vid att göra svårigheter och motstand, då erfarenheten lärt henne, att hon ändå mäste gifva vika för den, som gjort sig till hennes ödes herre. Hon sade derför med vemodig resignation, i det hon gick ut i det andra rummet: Säg kongl. sektern, alt jag väntar honom är. Kammarjungfrun gick, och efter några minuters förlopp imtavn sig Lindenstrale. Min stackars Alma, så blek du ä sade han efter att ha belsat henne: god morgon. ,Det sör mig grufligt ondt om dig, att jag måste utsätta dig för resaus strapatser, men jag hoppas, att du repar dig snart och ötverger det oförnuftiga svältsystemet. Ama, som satt vid fönstret och mekaniskt vred pa en af sina ringar, svarade icke något på detta. Han tillade etter eu kort paus: Jag måste resa till Stockholm i dag; affärer kalla mig dit, och jag nodgas rätta mig derelter, hnur mycket det än kostar på mig att genast skilas frau dig. Eu ny paus följde. Lindenskrale såg forskande på det stackars otltet for nans gräuslösa sjelfvisknet och fortfor: Du förstär, att jag måste ställa om allt för vårt snara giftermål. Miu morbror, presidenten, tar redan vid detta laget skrifvit till din gifto