— ————555—7 än —t56 Sjelsviskhetens osser.) Svenskt original af Spectator. FÖRRA DELEN. Nå då måste jag mot min vilja använda allvarligare medel. Värden och hans hustru, som ej fått reda på anledningen till vår hitresa, emedan ingen at dem var inne då herrarne i går talade derom, tro, att du ej är vid dina fulla sinnen, och att jag är en anförvandt, som för dig till en vårdanstalt för sinnessvaga. Bade Plumschöld och jag ha sagt dem, att saken förhäller sig så; han sade det redan, innan vi kommo hit, så att värdinnan var färdig att föra dig till ett afsides beläget rum och stänga in dig der. Går jag nu ut och begär värdens hjelp, tör att bära dig till vagnen och lyfta dig upp i den, så fär jag den genast. Jag skulle väl sjelf med lätthet kunna bära en sådan liten elfva som dig, min älskade, men det är på det hela taget mera politiskt att taga hans bistånd i anspråk, om du gör motstånd. Var nu förnuftig, karaste Alva, och gå med mig. Då den unga flickan förblef orörlig, gick Lindenstråle ut. I den blick, hvarmed hon följde honom till dörren, låg väl djup harm, ovilja och afsky, men tillika något, som västan liknade beundran. Det fanns onekligen en ovan ig grad at själskraft hos denne samvetslöse mun, och den djerfva öppenhet, hvarmed ban lade sina tankar och afsigter i dagen, eriurade om det slags ärlighet, man stuudvm tiuner hos stora brottslingarI ett fall hycklade han dock ännu, trodde Alma, och det var i fråga om kärleken till benne, ty på den tviflade hon alltjemt. ) Se H.-T.EN:o 187,