Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 augusti 1868, sida 3

förklarat, och det i en form, som tydligen visar att flertalet ej erkänna sig hafva skrifvit någon ansvarighet å förbindelser af mig utställda. Autagande att förestående ådagalägger, att målets utredande icke erfordrar ransakulngar i Stockholm och Norrköping, får jag vördsamt anbålla, att rådhusratten ville nu afsluta ransakningen och afkunna den dom lag bestämmer. Skulle denna begäran blifva afslagen, får jag anhålla att målet uppskjutes för inhemtande af yttranden från Stockholm och Norrköping, om ransakning der påfordras. (Från Stockholm.) En gengångerska. Vid rådhusrättens 6:te afdelning törevar sistl. Tisdag ransakning med häktade ogifta Johanna Lovisa Åkerberg, anklagad att, genom uppgifvande at falskt namn och öfriga diktade förhållanden, hafva tillnarrat sig större och mindre penningbelopp af åtskilliga personer i bufvudstaden och dess omgifningar. Hon har härvid tillvägagått med mycken slughet. Sålunda har hon förskaffat sig noggrann kännedom i grannskapet om den persons förhållanden, hvilken hon ämnade göra till sitt byte; på grund af dessa uppiysningar diktade hon sina historier, alltid olika ör hvar och en. Som läsaren torde erinra sig, blef Åkerberg för omkring 2 år sedan sakförd och straffad sör dylika bedrägerier. Af 13 målsegare hade denna dag 5 kommit tillstädes. Den tilltalade erkände allt hvad henne blifvit till last lagdt, tilläggande att ,,det gjorde föga eller intet till saken om målsegarnes berättelser om huru det tillgått vid industriknepens bedrifvande ej fullkomligt öfverensstämde med sanna förhållandet. För öfriga målsegarnes inkallande uppsköts målet till den 18 dennes och den tilltalade återfördes i häktet. — Förfalskning. Vid samma afdelning fortsattes nu rangakningen med häktade bonden Per Olsson, från Örebro län, anklagad att under loppet at Juli månad 1867 hafva förfalskat ena borgesmannens namn å reversal, stort 1,500 rdr rmt, hvilket han sedermera belånt i riksbanken. Vid målets påropande, inställdes Olsson, från häktet uppnemtad, och som kärande uppträdde ombudsmannen för riksbanken, protokollssekreteraren Österdahl. Den tilltalade erkände. Reversalet var försedt med borgen af Lars Olsson och Per Andersson, af hvilka den tilltalade ditskrifvit det sistnämnda namnet; Lars Olsson hade sjelf tecknat under sitt. Kärandeombudet yrkade att bruksegaren Axel Andersson och landtbrukaren P. Örn, hvilka å samma reversal bevittnat borgesmännens namn innan ännu Lars Olsson tecknat sitt, skulle inkallas för att i saken höras, med bifall hvartill domstolen uppsköt målet till d. 18 d:s, hvarjemte skrifvelse skulle utgå till konungens befallningshafvande i Örebro län om att förelägga ofvanskrifne Andersson och Örn att iakttaga inställelse vid laga påföljd.