Den närvarande representationen har tydligen sjelf funnit sin oförmåga, att på den korta tid, som blifvit våra riksdagar tillmätt, utarbeta förslag till lagar elle: större organisationer, och har fördenskull öfverlemnat en massa af sådana bestyr åt regeringen. Detta ause vi också vara alldeles i sin ordning, och är det just omständigheternas makt, till följd af vår nya representationsform, som tvingar oss utt gå i den rätta riktningen. Så leder det goda statsformen nästan af naturnödvändighet mot det rätta målet, likasom motsatsen inträffar med de ofullkomliga. j