Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 augusti 1868, sida 1

Söta Alma, förlåt att jag stör dig, sade Lindenstråle helt ogeneradt, ,,men du får skynda dig att dricka kaffe. Vagnen står utanför dörren, och vi måste resa med det första. Res nik, sade Alma och såg upp. Ja, med dig, sade Lindenstråle i öm ton. ,Jag stannar, svarade Alma med fasthet. Du misstar dig, älskade, om du tror det. Vill du alls inte förtära något? Det är ju snart ett dygn, sedan du åt. Detta går aldrig an — du måste äta något. Jag gör det inte. Nå, så låt då bli — men resa måste vi. Jag går och hemtar din hatt och kappa. Men nej! Jungfru der, ropade han, öppnande dörren, ,,var så god och hemta frökens hatt och kappa; de äro 1 hennes rum. Jungfrun kom med de begge persedlarne och aflägsnade sig derefter. Dyrkade engel, sade Lindenstråle i smekande ton, , hvarför plåga mig med detta motstånd, när du ändå måste ge efter för min vilja? Jag ger ej efter. ,Bestämdt?: ,Bestämdt! Jag stannar och reser sedan sjelf härifrån till Stockholm. (Forts.