Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 augusti 1868, sida 2

— —276561116642———— ega, och ingen mensklig makt skall rycka er ifrån mig. Men Gud — — ,Åh, Gud är alltför stor att sysselsätta sig med våra små angelägenheter. Han låter nog mig i ro utföra min föresats. Häda ej! sade Alma varmt. 0, låt mig beveka er! Jag förstår ej rätt, hur jag kommit i edra händer — jag vill ej forska efter, om ni genom en listigt uttänkt plan, genom svek och bedrägeri drifvit det derhän — jag vill blott bedja er, att ni för er egen skull, om ej för min, vill Jåta mig återvända till min tant. Ni skulle då kunna påräkna min eviga tacksamhet. ,,Tacksamhet — hvad skall den med tacksamhet, som fordrar långt mera, sade han, och Alma ryggade tillbaka för hans djertva blick. Hör på, Alma Edelhjelm, jag vill sjelf helt öppet berätta er, hur jag kommit att göra er till min fånge, ty det är ni i denna stund, och det skall ni blifva, tills presten förenat oss genom andra band. Jag hade bestuckit er tants kusk och betjent genom penningar och löften att lemna mig underrättelser om er och understödja min plan. Liksom grefve Plumschöld, min bundsförvandt, bor jag blott några hus från er tant. De underrättade mig, att ni ämnade er ut ensam i er tants vagn denna förmiddag till en fattig familj på Söder; betjenten hade varit inne i rummet, då ni och er tant talade derom. Plunschöld och jag togo då denna vagn, sedan vi öfverenskommit med era beskyddare, att de skulle lemna er i sticket och vid sin hemkomst uppgifva för er tant, att de hållit flera timmar utanför det hus, hvari ni gått in, och att då betjenten slutligen sökt er der, man uppgifvit, att ni passerat genom huset och kommit så ut på en gata, hvilken ni gått nedför utan att sedan ha återvändt, samt att de derefter sökt er förgäfves i hela qvarteret. Plumschöld stannade i er närhet, för att locka er att