Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 augusti 1868, sida 1

JUunBGCI. 12()uUuCI1SU al UCLLA SUTA 01 ligger deri, att det skall utveckla vilkoren sör hela vår kuströrelse. Det är det första sjömansstånd i verlden, som vid detta tillfälle skall utröna, hvilket af de 300 här täflande kustfartygen, som är det bästa. Det finnes både hos våra fjellbönder och hos fiskrarne ett segt vidhängande vid det gamla, som det är omöjligt att rubba, med mindre man lemnar dem praktiska bevis i händerna. Det är isynnerhet de öppna Finmarksbåtarne med råsegel, som man nu hoppas få utbytta mot däcksbåtarne med sprisegel från Lister och Hvalöarne. Regeringen har redan förlidet år gifvit flera båtbyggare från Listerlandet, mellan Christianssand och Bergen, stipendier för att bosätta sig i Finmarken och bygga båtar för dess invånare, hvilkas fisk skaffar landet en årlig inkomst af 3 å 4 millioner specier. Men oaktadt de små öppna råsegelsbåtarne under de hårda klimatiska förhållandena i Finmarken låta fiskrarne lida otroliga mödor och faror, har det dock varit svårt att få desamma utbytta mot ändamålsenligare båtar. Man hoppas, att regattan i Stavanger skall bilda en vändpunkt härutinnan. — Intet visar väl bättre, hur stort intresset öfver hela vårt land är för detta vigtiga möte, än det stora penningbelopp till premier, som ställts till regattakomitens förfogande, nemligen tillsammanlagdt 3,250 specier; så ha 31 kommuner skänkt penningbidrag och dessutom låtit utrusta bätar, som med besättning sändas för att täsla. I. M:t Konungen och prins Oskar äro bland de bidragande, likasom många af landets rike män. Flottans officerare ha såsom premie skänkt ett antikt, starkt silfverbeslaget dryckeshorn till ett värde at 100 specier. En segelduksfabrik i Skottland samt Christiania segelduksfabrik gifva i premier segelduk till båtar och tråd till fiskgarn. Inalles har komiten utsatt 64 priser, fördelade i afdelningar på 5, 4, 3 och 2 priser; värdet af dessa varierar från 10 till 100 specier. Att det blir en allvarlig pröfning, skall man förstå, då man erfar, att det längsta loppet blir öfver 5 sjömil. När det alltid nämnes, att detta är en kappsegling för ,båtar, är detta något begreppsförvirrande, då kustfartyg af ända intill 20 kommerslästers drägtighet deltaga. Af egentliga båtar äro endast anmälda tvenne, hvartill antagligen komma båtarne från de tillstädesvarande krigsskeppen: den svenska korvetten , Norrköping och kanonbåten ,,Ingegerd samt den norska korvetten ,,Nornen med sjökadetterna, briggen , Statsraad Eriksen med unga elever samt ångfart. , gir. I vår stad ha på sednaste tiden utspunnit sig lifliga diskussioner beträffande huruvida den borgerliga infanterikåren bör upphäfvas eller ej. De båda partier, hvilka stå kämpande emot hvarandra, sägas vara kårens officerare på den ena sidan och nästan samtliga menige på den andra. Det påstås, icke utan skäl, att borgaremilis-institutionen öfverallt öfverlefvat sig sjelf och att den bör aflösas af de frivilliga skarpskyttekårerna, hvilka nu finnas i alla våra större städer samt i många landtdistrikter. Borgarnes exercis förlöjligas vid hvarje tillfälle, för hvilket skulden skjutes på befälet. Detta påstår, att de menige rentaf lägga an på att vara så vrångvilliga som möjligt mot befälet, ven om detsamma visar dem den st höflighet. Kåren har sina reguliera öfr gar under sommaren, men det säges, att under kårens långa tillvaro ätits och druckits mera än exercerats vid öfningarne. Den sträfsamme och flitige köpmannen och handtverkaren måste draga på sig den gröna rocken och taga geväret på skuldran, så snart han löst sitt borgarebref, och måste börja exercisen. Men derigenom beröfvas honom en hel del at hans arbetstid, och detta just i början af hans verksamhet, då den unge mannen är nödsakad att arbeta bittida och sent, för at: få sin affär ordentligt i gång. Tjenstetiden i kåren varar också ända till det 45:te året. Den nytta, kåren gör, säges vara ringa: borgarne paradera hvarje gång kungen kommer hit och äro förpligtade att inställa sig när 2:ne larmskott gå, till tecken, att en farligare eldsvåda utbrutit — detta är hela den nytta, kåren gjort under många år. Argumenterna för kårens fortbestånd äro isynnerhet tvenne: för det första, att det är nyttigt att i en stad ha så många militäriskt öfvade personer som möjligt, då den ordning, resignation och subordination, som åtfölja den militäriska uppfostran, ej äro att förakta; och för det andra, att i händelse af olycka i staden, såsom upplopp, eldsvåda, fiendtligt infali m. m., ingen är närmare att hjelpa än just de män, hvilka bilda borgarekåren. Ifall något ovanligt inträffar, går det cj an att endast ha en flock cörvade borgare, som löpa tillsammans utan befäl och ordning, utan då blir den ordnade borgare kåren god att tillgripa. Profess föreslår, att ett lokalvärn af frivilliga, för hela landet 40,000 man, skall aslösa borgarkåren. Saken står oafgjord, men slera sörslag i olika riktning komma att ingitvas till det snart sammanträdande stor thinget; måhända blir resultatet, att m söker styrka borgaremilisen, i etället iö att alldeles upphäfva den. j oI sammanhang med berättelserna från enskilda distrikter nordanfjells om utbrottet af en elakartad kolerin, hvaraf 9 n soner aflidit, meddela våra läkare, äfven här i staden förekommer en mäng liknande fall, men att intet af de vanl kännetecknen uppå, att koleran skall bryta, förefinnes, så att sinnesstämningen