Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 augusti 1868, sida 2

fullmäktiges framställning, hvaraf måste vara tydligt. att Kongl. Maj:t ansett valet tillkomma Stadsfullmäktige, och har således saken redan, äfven hvad beträffar vår stad, utgjort föremål för Kongl. Maj:ts pröfning. Då frågan sålunda blifvit afgjord på ett med klagandenas uppfattning öfverensstämmande sätt, hvartill kommer, att Konungens Befallningshafvande i detta län jemväl utfärdat fullmakter för af Stadsfullmäktige i andra länets städer valda rådmän, vill det synas, som borde utgången af besvären vara temligen gifven. Att låta valet försiggå på det af Magistraten föreskrifna sätt och således nu uppskjuta pröfningen af hufvudtrågan, vore så mycket mera oegentligt, som endast onödig omgång och tidsutdrägt derigenom skulle vållas: utvisande de hittills meddelade prejudikaterna, att frågan om valrätten på andra ställen blifvit at såvällokalmyndigheten som Kongl. Maj:t upptagen till pröfning förrän valet skett. — Hospitalsdirektionen. Kgl. Maj:t har förordnat landssekreteraren H. Westin att, i ledigheten efter borgmästaren C. H. Ewert, vara ledamot uti hospitalsdirektionen i Göteborg, med åliggande derjemte att i landshöfdings och biskops frånvaro inom direktionen föra ordet. — Marknadslif. Ehuru, som bekant, alla marknader blifvit afskaffade i Göteborg, har dock i dessa dagar, då tiden för den fordna ,,Larsmessan nalkats, en stor del allmoge infunnit sig i staden, dels för att afyttra medförda varor, dels såsom tjenstsökande o. s. v. Dessa sistnämnda ha, ehuru i betydligt mindre antal än fordom, i dag hållit sin öfliga börs å Gustaf Adolfs torg, der emellertid ,,omsättningen varit ganska flau. Fiskare från skärgården ha börjat anlända med sina fiskvaror, dock torde det ännu dröja ett par dagar innan kommersen på allvar kommer i gång, hvarefter vi skola meddela uppgift å de blifvande priserna, hvilka för närvarande ej kunna med säkerhet noteras. Den egentliga väfhandeln har ännu ej begynnts, ehuru smärre partier i dag utbjudits, men torde komma riktigt i fart nästa Onsdag, till hvilken dag allmogen från Halland o. s. v. öfverenskommit att infinna sig i staden med sina tillverkningar. Vi skola derefter äfven meddela priserna å dessa. — Nya Teatern, Det är rätt ofta kostligt nog att tillse, huru en fransysk lustspelsförfattare lagar till en pjes. Han tager exempelvis en dam ur den förnäma verlden och gör henne svartsjuk, med eller utan orsak, det är detsamma. Så låter han den äkta mannen skratta åt sin hustrus svartsjuka och förklara, att det aldrig skulle kunna hända honom att falla i en sådan sjukdom. Derpå den unga frun till att viså honom, att också han skall blifva svartsjuk. Kommer så genom något hokuspokus ett spetsborgerligt dumhufvud liksom fallet ifrån skyn in i de unga makarnas hem, och der har nu frun ett skönt subjekth att begagna för sin plan. Litet mer eller mindre spirituel dialog o. s. v., och nu är anrättningen så tillvida färdig. Litet treflig är den, det är sant, den lar bestämdt för sin tillkomst att tacka den kulinariska konsten att koka soppa på spik. Men nu tager författaren, om han så hafva kan, till exempel fru Almlöf till den fina verldsdamens roll. Att fru Almlöf i en helt motsatt roll, såsom författerskan Bernard, visat sig på en sida, som kunde gifva anledning till antagandet, att hon i det slags partier hade sitt egentliga fack, det gör ingenting, det visar blott omfattningen af hennes talang. Författaren vet nog, att han icke kunde välja någon bättre till sin verldsdam. Derpå skaffar han sig herr Fredrikson till att föreställa mannen, som skall göras svartsjuk. Och slutligen har han till sin disposition herr Hedin. Representanten för de utsökta maneren och de parfymerade fraserna till det spetsborgerliga dumhufvudets parti, hur skall det gå? Åhjo, låt oss försöka, tänker författaren, och på det viset få vi se en annan sida af hr Hedins talang. Nu är anrättningen fullt färdig och man serveras med ,En kopp the, som befinnes vara mycket aromatisk och behaglig. Ju mera man ser ,,Den hvita halsduken, ju mera kommer man att tycka om den. Det ligger en doft af skär poesiidetlilla stycket, som icke kan beskrifvas; det måste ses och det måste ses gifvet af sådana konstnärer, som nu här återgifva de till endast trenne sig inskränkande rollerna. Den på en gång fina konstnärligket och natursanning, som utmärker vår förnämsta dramatiska scen, har i detta stycke blifvit så att säga samlad i en brännpunkt. Och hur kan det vara annorlunda, då betjentens roll till och med utföres af en Knut Almlöf. Det vore att önska, att ,, Den hvita halsduken kunde gifvas ännu en fjerde gång under sejouren. Men härvid påminnes man dessvärre om det fatala faktum, att tiden kanske icke tillåter det, lå den oblidkeliga pligten om blott nåsra dagar kallar dessa esemeriska gäster iter till deras hem. I morgon gifvas ,,En hustrus bästa poitik, sTelegrammet och , Goda exemselb, hvilken sistnämnda isynnerhet ju kall vara en liten perla bland pjeser. — Tjenstledighet och förordnande. Magistraten bar beviljat stadskamreraren V. F. Ekermann tjenstledighet, för helsans ärdande, under 2:ue månader från den 8