Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 augusti 1868, sida 2

Nitroglycerin och dynamit. I Dag. Nyh. för i går läses: Vi bedja våra läsare ej bli förskräckta, då vi börja tala om så lifstarliga ämnen, utan i stället i allt lugn höra på hvad vi ha att andraga. Sprängoljan är vådlig, vi medgifva det, den exploderar lätt — derpå ha vi Stockholmare talande, för att icke säga dundrande exempel, som ännu ljuda i våra öron. Men det är om dynamiten vi vilja ttra några ord, det är den vi anse osskunna och böra rekommendera. Som bekant, har hr Alfred Nobel efter flerfaldiga försök lyckats, icke allenast att öfverföra nitroglycerinen eller sprängoljan i en för praktiska behot lämplig, fast och pulverformig rening, utan äfven att anordna denna förenings tändning på ett serdeles lämpligt sätt. Dynamiten, det nobelska krutet eller nitroglycerinen i fast form, har den egenskapen att den endast förmedelst en serskild anordnad tändning exploderar, såvida den icke förvaras uti helt och hållet slutet rum, i hvilken händelse den är fallen för explosion vid hvad slags antändning som helst. För att genom experimenter bevisa att dyna miten — vid tanken på hvilken de flesta menniskor här i Stockholm fattas af en viss bäfvan. alltsedan de två välbekanta ,.skrämskotten läto böra sig — icke är att förblanda med sprängoljan, utan har helt andra egenskaper än denna och kan. oaktadt sin förfärliga kraft, handteras snart sagdt såsom en klädespacka eller hvad som helst för en vara, hade nitroglycerin-aktiebolaget i går eftermiddag föranstaltat en utflykt till Hufvudsta, hvarest tillfälle var beredt medlemmar af landtbruksmötet och andra för saken intresserade personer att med egna ögon se och höra, hurudan dynamiten i sjelfva verket är. Alla experimenterna bevisade tydligen att detta moderna krut icke kan explodera, såvida det ej tändes genom enkom för dynamit beräknad knallhatt, innehållande en ofantlig stark tändsatts. Man lade en qvantitet deraf på en sten, tände eld derpå med en vanlig svafvelsticka och den brann upp, såsom allt annat här i verlden, hvilket råkar blisva lågornas rof. Men alla de närvarande kunde stå helt säkra tätt derinvid, utan att erfara något annat obehag än det som röken tillfogade deras respektiva luktorganer Herr Nobel uppmanade dem emellertid att i allmänhet hålla sig på afstånd, emedan den ifrågavarande röken, insupen i större massa, törorsakar hufvudvärk. Ett skålpund dynamit antändes, men släcktes, innan det hann förbrinna, med vatten och sedan bragtes återstoden till explosion derigenom att man lät densamma komma i beröring med den ofvan omtalade väldiga tändsatsen. Man lade några dynamit-patroner på ett bräde, lät sedan en hejare, vägande 200 skålpund (den bestod af en trälåda, hvari bly var gjutet) falla derpå från 20 fots höjd, utan att den ringaste verkan häraf förspordes. Detta herisar att man lugnt kan packa in dynamit och att lådorna tåla vid hyad slags skakning eller stötning som helst. Men det är af vigt att lådorna, hvari ämnet förvaras äro at trä; ty lägger man dynamit på jern och stöter jern härdt deremot, så följer gerna explosion. Det vackraste experimentet var utan tvifve detta: man packade fem skålpund dynamit i ev liten trälåda, spikade derpå ett lock och kastad: den sedan på en eldbrasa. Ingen explosion inpträffade. Men helt annat var förhållandet mec en qvantitet sprängolja (2 skålp.), som man had: förvarad i ett bleckkärl, hvilket nedsattes i ev likadan trälåda som den nyss omtalade och derefter kastades på elden. En lång stund gick om ingenting hördes af; men till sist dundrade et: skott, och ingen menniska lärer väl hädanefte, komma att få se något hvarken af bleckkärlet eller trälådan. —— — — — — 2!!!tnm