Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 augusti 1868, sida 2

och utan förbarmande bemäktigat sig dem, fö att förskaffa sig ett par glada aftnar i sina vän ners sällskap. Resultatet var, att han kommi hem rusigare och oregerligare än vanligt, och at han betett sig vid dessa tillfällen, som vore har fullkomligt ursinnig, slagit illa hustrun och barnen, förstört åtskilliga husgerådssaker m. m. Han var nu åter ute och ,,svirade, sade hon, med hvad han förtjent genom utförandet af ett tillfälligt uppdrag, och hon väntade honom hem till astonen i ett tillstånd, som var egnadt att väcka fruktan hos den modigaste hustru. Om har inte vore, sade hon slutligen bittert, ,så tycker jag, att jag skulle kunna få det någorlunda att gå ihop för mig och barnen, sedan nu Maria der börjat att hjelpa mig så bra med innesömmen. Men hvad förslår det, då han är så oresonlig och bär till krogen hvar styfver, som kommer i huset? Alma böjde sig vänligt ned öfver den elfvairiga Marie, hvars små fingrar flitigt skötte nålen, och klappade den bleka flickan; hon märkte då, ut det stackars barnets ögon voro fyllda af tårar. Tror madam, sade Alma, ,att intet — ngen förändring i hans ställning skulle kunna öra honom på bättre vägar? Gud vet, svarade den stackars hustrun, jag tror det knappt, för olyckan är den, att han ar inte hjerta för mig och barnen — inte den ingaste smul, såvidt jag kan se. Han frågar inte fter hvad jag säger, ens då han är nykter, utan an bara hånskrattar eller slår till. Stackare deu, om är gift! Gud bevare tösen der från att omma i ett sådant elände! Karlarne lofva rundt nder friaretiden, men sedan får pipan ett annat ud — åtminstone bland sådant folk som vi. Alma drog en djup suck. , Måhända är äkenskapsmedaljens fränsida i de högre klasserna ko stort vackrare än här, tänkte hon, erin