Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 augusti 1868, sida 2

följa den uppretade tanten; Lindenstråle kom u med harm målad i sina anletsdrag, satt en stund i en vrå med blickarne fästade på föremålet för sin ömma låga och aflägsnade sig sedan, då har insåg, att den obarmhertiga grefvinnan ej skulle tillåta honom närma sig Alma, som för sin del med synbart missnöje fördrog sin tants tyranni och visade Hugo, minst sagdt, köld, då denne ville vara ,,attentiös mot henne. Flera personer, som stodo Lindenstråle nära, gjorde sitt till, för att göra denna uppfattning allmän, och presidenten V skakade, då saken kom på tal, på hufvudet och sade: Jag vill ogerna blanda mig i saken och uppträda mot en dam, som jag en gång egnat min hyllning, och jag vill hoppas, att hon ändrar sig och ej utöfvar något tvång mot min myndling, utan åtminstone managerar hennes känslor. Det är alltid obehagligt att blanda sig i sådant, Helst man kunde säga, att jag gjorde det tör min systersons skull, och derför väntar jag så länge — men — hm, hm! Presidenten hostade, och dermed var meddelandet slut. i Till Almas öron kom aldrig denna utläggning af förbållandena, tack vare den dygd, som kallas grannlagenhet och som åstadkommer nära nog lika mycket ondt, som ogrannlagenheten. XII. Ebba skulle nu afresa till utlandet jemte sina föräldrar. Med smärta skiljdes Alma från den älskliga, hjertegoda och glada väninnan, och en plågsam känsla af ensamhet grep hennes själ. När ångan bortförde den, hvilken var henne närmast af alla på jorden, vände hon sig med tårfyllda ögon till tanten, som stod bredvid henne på perronen, och sade: