UTRIKES, FRANKRIKE. Vi hafva redan omtalat de ovanliga rop, som förnummos i lagstiftande församlingen när herrar deputerade hemförlofvades. Dessa rop stå i sammanhang med ett tvenne dagar förut timadt häftigt uppträde emellan Rouher och republik. Pinard. Den sistnämnde yttrade med tonvigt på orden, att när styrelser glömma sitt ursprung, löpa de fara att blifva störtade. Hr Rouher svarade skarpt: , Dessa äro edra ord nu, men om ni någonsin försöker, att handla i öfverensstämmelse dermed, skola vi qväsa er. Det är ingen rök utan eld, och här är mycken eld. Man hyser en viss misstro till sanningen af de förklaringar sta sministern Rouher å embetets vägnar afgifver i lagstiftande församlingen. Åtminstone äro de alltid hvad man säger betydligt skrufvade. I anledning häraf berättas följande hofanekdot, som är rätt lustig. Man roade sig en afton vid hofvet med säl skapslekar, och det gjordes den frågan: huru man kunde skilja sanningen från lögnen? —, Derigenom att låta begge gå genom samma dörr, svarade kejsaren; man kan vara säker på, att lögnen alltid träder först in. I samma ögonblick öppnades dörren och — Rouher och Pinard visade sig. Hvar och en viile lemna den andra försteget, tills Pinard åberopade sig på sin yngre ålder och Rouher inträdde först såsom den äldre. Ett ofantligt löje, i hvilket kejsaren äfven tog bjertlig andel, emottog dem. Rouher skrattade med, utan att han visste hvaråt. Markisen och markisinnan de Calla begifva sig till Schweiz. Mot slutet af Augusti uppträder madame Adilina Patti hvilket namn hon bibehåller så länge hon stannar vid scenen, eller ännu 2:ne år — i Hamburg uti 12 representationer. Sedan uppträder hon i Paris, Petersburg och åter i Paris, samt fram på nästa sommar 1 London. Hon blir emottagen vid franska hofvet; kejsarinnan, som mycket intresserai sig för hennes giftermål, har personligen försäkrat henne, att hennes rang skall blifva behörigen erkänd. Enligt en annan ve:sion har kejsaren skrifvit till markis de Caux, som är kejserlig hofstallmästare, att