får. Numera skall pesten också redan hafva utbredt sig till Kymmene, liksom enskilta fall deraf äfven skola hafva förekommit i Wekkelaks och Strömfors församlingar. Hvad symptomerna hos de deri insjuknade djuren vidkommer, skola de vara olika. Än svälla djuren till i hufvudet, än åter förekommer blott en liten, obetydlig svulst på något ställe å kroppen, och i hvardera fallet inträder döden några timmar derefter. Endast högst få fall hafva förekommit, der man genom anbringande af hankar i tid lyckats rädda ett djur. Bland andra tecken gemensamma för denna fartot och den siberiska pesten är också den, att smittan fortplantas af brömsar, och det icke blott på boskap, utan jemväl på menniskor. Så skola redan tre personer, som tagit befattning med de insjuknade djuren, hafva aflidit, nemligen två i Kymmene och en i Pyttis. Dock skola menniskor, då de angripas af smittan, kunna räddas mycket lättare än boskapen. Huru smittosam farsoten måste vara och huru den härjar, dit den kommer, framgår bland annat deraf, att af de på Broby gästgifvaregård stående årshästarne tio st. hafva störtat och endast trenne återstå, som kunna betjena de resande. — Den våldsamma förstöring, som smittan inom få timmar åstadkommer i djurets organism, bevisas deraf, att blodet sipprar fram genom huden på de döda djuren.