Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 juli 1868, sida 2

gewo. Bland dem finnes en försedd med ett ryskt pass. AMERIKA. I Montevideo gick ett rykte, att brasilianarne i en afgörande slagtning blifvit slagna af Lopez, presidenten i Paraguay. Norge. En bondeförening har nu äfven blifvit stiftad för Veö och Ejds härader i Romsdals amt. Den 17 dennes hölls nemligen på gården Alfarnes i det förra distriktet ett möte, der man antog ett af fem komiterade utarbetadt förslag till program för föreningen. Programmet omfattar, liksom de flesta af detta slag, en temligen brokig samling af politiska, ekonomiska, skoloch pressfrågor. I afseende på förhållandet till brödrarikena yttras i en af programmets punkter: ,, Unionen sådan den är: ingen amalgamation med Sverge och för närvarande ingen politisk förbindelse med Danmark under hvilken form som helst. — Med anledning häraf yttrar en insändare till Aftenbladet: Här uppdyker den gamla hårdnackade konservatism, som betraktar de politiska förhållandena som något, hvilket aldrig kan förändras och aldrig kan komma att uppställa nya fordringar; här möta vi åter den allt framåtskridande hämmande uppfattning, som i alla grundlagens bestämmelser ser oantastliga led i ett politiskt symbolum apostolicum; här stå vi åter ansigte mot ansigte med den välbekanta farhågan för all närmare anslutning till brödrafolken, som ytterst och sist ej har någon annan grund än den upphöjda tanke, som innesluter all konservatismens vishet: , Man vet hvad man har, men ej hvad man fär. — Insändaren riktar härefter en förebråelse till skandinaviska sällskapet för det det ej nog verksamt arbetat för att sprida en sundare uppfattning till massan af folket. — Fisket. Fiskrarne på bankarne utanför kusten af Romsdals amt klaga öfver att de svenska däckade fiskefartyg, som under de sednare åren börjat idka fiske på dessa bankar, med sina ankaren kapa deras redskap och tillfoga dem annat förfång. Med anledning häraf yttrar Morgenbladet för den 25 dennes: -Som bekant började svenska däckade fartyg — utrustade isynnerhet från Göteborg och trakten deromkring — redan för flera år sedan att under sommaren idka det s. k. bankfisket på bankarne på höjden af Romsdalsöarne. Fångsten afyttrades merendels i Aalesund. Efterhand började äfven norrmännen att utrusta dylika bankfiskefartyg. Detta fiske har visat sig mycket lönande. Utrustningarne ha varit i en ständig utveckling såväl från svensk som norsk sida, och det är att förutse att dess betydelse skall väsentligt ökas allteftersom bankarne bli bättre kända, upplodade och aftecknade på sjökorten. I början höllo sig bankfiskrarne blott till sommarfisket. Under de sednaste 2 å 3 åren ha emellertid alltflera af dem, såväl svenska som norska, infunnit sig på fiskplatserna så tidigt om våren, att de kunnat deltaga i den sista delen af skreifisket i Mars månad, och detta har visat sig så fördelaktigt för dem, att det är sannolikt att denna trafik skall komma att tilltaga. Här kommer det emellertid lätt till kollisioner med de norska båtfiskrarne, hemfiskrarne, som af gammalt drifva sitt skreifiske på dessa ställen. Vid denna årstid står skreien gerna 3 a 4 mil från land utanför öarne i Borgunds och Harhams pastorat, och der samlas således de romsdalska garnbåtarne med bankfartygen. Det kan tydligen lätt hända både att fartygen som ligga till ankars drifva in i garnen och tå sina trossar fast i dessa och om än den verkliga orsaken till att garnen komma i drift ofta endast är ström eller oväder, får dock naturligtvis bankfiskaren skulden. De romsdalska bankfiskrarne ha fört häftiga klagomål haröfver och fordrat att fartygen skulle visas längre ut på hafvet, hela mil utanför deras egna fiskplatser. De klaga med bitterhet öfver ovårdigt beteende från fartygsfiskrarnes sida, hvilka beskyllas för att kapa andras redskap, som de få upp med sina egna, utan att på något sätt sörja för att redskap, som äro upptagna af dem, kunna komma de rätta egarne tillhanda igen, äfvensom många andra oordningar på fiskeplatserna. Det skall emellertid lätt inses, att det knappast skulle vara möjligt att på lagstiftningsväg förekomma detta. Liksom utlänningar ej från norsk sida kunna förmenas att fritt på det sätt de sjelfva vilja och kunna drifva fiske så långt utanför norskt område som det här berörda fisket föregår, likaså skulle det föga båta att föreskrifva dem reglor huru de skola drifva sitt fiske, reglor, som de knappast vore skyldiga att respektera, tillochmed om det funnes medel att tillse att de blifva efterletda. När våra fiskare drifva sitt yrke så långt ute på hafvet måste de finna sig i den konkurrens som härflyter deraf att hafsfiske så långt ute är fritt för alla nationer, och hur mycket vi än beklaga våra landsmän, om detta hrvärf ännu ytterligare försvåras för dem, tro vi . dock att det i de öfverklagade riktningarne näppeligen något kan vara att göra. Men kan än, efter vårt förmenande, i detta hänseende intet uträttas, finns dock säkerligen för det offentliga något att göra äfven här till lättnad och understöd för våra fiskare. I samma mån detta fiske vann större betydelse för svenskarne, riktades den svenska regeringens uppmärksamhet derpå. Det är för de svenska fiskrarne under deras vistelse på våra bankar gjordt allt hvad som kan göras, i det en svensk kanonångbåt under de sednaste åren varit stationerad på fiskeplatserna för att på allt sätt han kunnat gå de svenska fiskrarne tillhanda. Han har släpat fartygen till och från Aalesund, när de måst gå in lit för att afyttra sina produkter, har hemtat ut proviant till dem för att de skulle slippa att afryta sitt fiske, flera gånger räddat färtyg från tt förlisa, liksom chefen haft god sysselsättning ned att bilägga tvister mellan fiskrarne. Det är vår mening att något liknande borde nna göras äfven från norsk sida. En liten krafig örlogsångare med en förståndig chef, med inresse lör fiskeriyrket, skulle här kunna verka nycket gagneligt i samma riktningar som den venska kanonbåten. Göteborg den 30 Juli. Staden och Länet. Konungens resa. Ur de med dagens )ost ingångna Könenhamnstidninoarne mad. CDAS-gZ ja —— 2 — — — Sf