Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 juli 1868, sida 2

Or PICUDSISKU KäbInCLFCT generalen Slua tankar om den operation plan, som han enligt dess mening borde följa för att halla jemna steg med preussiska armen och såvidt som möjligt underlätta dess uppgift. Preussen yttrar häri fruktan för att ,,vsterrike icke skulle tillräckligt sysselsättas i Italien och alltså komma i tillfälle att sända större delen af sin armå till norden, hvarigenom Österrike måhända skulle i förening med Baiern kunna nödga Preussen tänka på sitt försvar i stället för att gå anfallsvis till väga, hvilket möjligtvis skulle kunna leda till en fred, hvars resultater ingalunda motsvarade de ofantliga offer man underkastat sig. Derför anser preussiska regeringen, att , offensiven från båda sidor bör drifvas till det yttersta, d. v. s. ett gemensamt framryckande till Wiens murar, enär en half medverkan från Italiens sida lätt kunde vara skadligare för Depeschen gör vidare italienska regerinområde, på hvilket begge armerna med stor fördel kunde operera i gemenskap med regeringen, heter det i Usedoms skrifvelse, har gjort ungerska frågan till föremål för öfvertygelsen, att Ungern kan tjena både Preussen och Italien till förbindelselänk och strategisk stödjepunkt. Derföre borde man sända Garibaldi i spetsen för en stark expedition till Dalmatien, ,,der han kunde vara förvissad om att röna ett utomordentligt hjertligt emottagande hos slaverne och Ungrarne. Han skulle då derjemte vara i stånd att betäcka den emot Wien framryckande armbens flank och öppna i den österrikiska armåen skulle snart vägi Kroatien och Ungern blifvit emottagne såen flygande ungersk kår intränga i Ungern perna. Den preussiska regeringen slutar villig att gemensamt med regeringen i Flolrens bära de kostnader, som kunna blifva nödvändiga för att försäkra den omtalade I expeditionen till Dalmatien ett godt emottagande hos befolkningen och organise:a ina not, som hittills uteslutande varit i Lalen den 21 dennes i deputeradekanmaren, såsom ett bevis på att preussiska regeringen eller armestyrelsen hade talat i en ton, som måste såra den italienske öfvergenehade börjat och en operationsplan var utarbetad, som icke så lätt lät sig förändra. Lamarmora tillfogade, att han långt förut anmodat preussiska regeringen att gemensamt med de italienska stabsofficerarne utarbeta en operationsplan, men han hade icke fått något svar härpå och kabinettet i Berlin hade icke heller hållit sitt löfte att sända en general till Florens. Då han nu plötsligt den 17 Juni emottog en not af ofvanangifna innehåll, kunde den icke annat än göra det pinsammaste intryck på honom, isynnerhet när han jemförde preussiska regeringens språk med den grannlagenhet och det ömsesidiga förtroende som hade herrskat ibland de allierade under Krimkriget. I öfrigt var hela den preussiska operationsplanen enligt Lamarmoras mening praktiskt omöjlig och oantaglig. Konseljpresidenten Menabrea uppträdde, såsom förut berättats, mäklande i denna sak. Han erkände de ädla motiver, som föranledt Lamarmoras interpellation, men anmärkte tillika, att den franska öfversättningen af preussiska generalstabens skrift (den der innehållit saker som retat Lamarmora) icke var rigtigt korrekt, och att han dessutom erhållit en depesch från Berlin, hvari understatssekreteraren Thile å sin regerings vägnar förklarade, , att generalstabens skrift icke hade någon orficiel karakter, samt att preussiska armn var lifvad af den högsta sympati och aktning för den italienska hären . Menabrea slutade med de orden, att derest det skulle visa sig, att den preussiska berättelsen innehåller saker, som kunna skada italienska armåen eller regeringen, skulle det vara lätt att förskaffa sig nödiga upplysningar utan att göra en så ömtålig sak till föremål för parlamentariska förhandlingar. — De preussiska bladen söka att undanrödja detta något obehagliga tvisteämne Preussen än dess fullständiga neutralitet. gen uppmärksam på, att det finnes ettl. ö hvarandra, nemligen Ungern. Preussiska grundliga studier, och har kommit till den : de ungerska ländernas rika hjelpkällor. yDe kroatiska och ungerska regimenterna ra att kämpa mot Italienarne, enär desse som vänner. Norrifrån kunde möjligen och förena sig med de italienska trupmed att underrätta Italien om, att den är sdensammas medverkan i fälttåget. — Denmarmoras besittning, upplästes af generaralen, såmycket mera som kriget allaredan i l — FA mer -—2—S ——k—9 U — — — — — — BB mee med den förklaringen att italienska armåens o medverkan år 1866 var af stort värde, men a att Lamarmora är en oduglig general och sl mycket fåfäng, samt dessutom går i fran-re ska politikens ledband, till följe hvaraf han icke kunde acceptera en operationsplan, hvari en så vigtig rol var tilldelad v. Garibaldi. jåä FRANKRIKE. Mem. Diplomatique, som anses erhålla sina inspirationer ur österrikisk källa, uttalar sig, rörande underhandlingarne om en allians mellan Frankrike och Holland, Belgien samt Schweiz, på ett sält, som mtyder att man uppfattar denna ifrågasatta allians som ett schackdrag emot Preussen, lika öfverraskande för denna makt som dess traktater med sydtyska staterna jfverraskadeFrankrike. Det är, enligt iyss citerade tidning, alls icke fråga om ar :n handelstraktat eller om en tullförening, kl itan om ett politiskt och militäriskt för-ol vund, hvilket skulle göra Frankrike tilll tinedelpunkten och den politiska solen i en st srupp af stater i mellersta Europa. Att vi