MOL vaärAK GLUTCLOL ocn UndCTSÖORIHöIIBALT skola börja, och följden häraf har naturligtvis äfven blifvit den, att under största delen af färden vi ej sett annat än himmel och haf, och härom kan man ej skrifva mycket. Visserligen kunde jag anförtro åtskilligt om mer eller mindre lyckade strider mot sjösjukans hemska demon, om rullande dyningar, om motvind och mulen himmel, omvexlande med gynnande briser och strålande solsken m. m. dylikt, men detta kan knappast för någon annan äp oss sjelfva hafva något annat än t. o. m. blott ett stundens flygtiga intresse. Må det vara nog att säga, att om än vår färd ej varit synnerligen gynnad af medvind, så måste vi å andra sidan med tacksamhet erkänna, att till långt häftigare dans kunde vår rullande och slingrande , Sophie hafva uppbjudit oss, om Nordsjöns dansgolf varit mera ojemnt och om Aeolus trakterat oss med starkare stötar i sin basun. Blott ett dygn voro Ägirs döttrar med ganska väl hvitpudrade lockar nog näsvisa att hoppa upp på vårt däck och der lekfullt tumla om med allt, som de kunde sätta i rörelse, men sanningen att säga, var detta ej mycket, ty allt godset var väl fastsurradt och flertalet af herrar naturforskare ,,intogo en horisontel ställning i sina hytter. Kort sagdt, öfver väder och vind hafva vi ej skäl att föra någon obillig klagan, och detta så mycket mindre som vi kunna tillägga: allt godt ombord. Det hela är så väl anordnadt, atttrefnad och, så långt ntrymmet medgifver, beqvämlighet öfverallt gör sig gällande. För kroppens behof sörjer vår ,,mamma, ehuru iklädd en löjtnants skepnad, med samma omsorg som den bästa husmoder, och andelig spis erbjudes i riklig mängd af det ej obetyd liga biblioteket, i hvilket enhvar kan efter sin smak välja allvarlig, vetenskaplig eller lättare själaföda. Lägg härtill ett godt och gladt kamratlif ombord, muntra infall och lustiga historier, musik på vår lilla orgel och bleckpipa, blandadt med allvarligare öfverläggningar och samtal om föregående färder samt planer för den niirvarande, så torde man lätt kunna inse, att t. o. m. dagar, hvilka i dagboken blott betecknas med orden ,,intet annat än himmel och vatten eller ,,intet märkvärdigt, ej med skäl kunna betraktas såsom tråkiga, n.b. om ej sjösjuka trots doktorns: engelska patenterade piller visar sig i fullt . utbildad gestalt eller såsom mer eller min-! dre lyckligt cacherade ,,hippodromer.! T. o. m. Apollo sjelf bar ej underlåtit att låta lyran ljuda ombord, och detta på ett ganska muntert sätt, vid gårdagens middag, då med anledning: af polcirkelns passerande de gamla ,,isbjörnarne trakterades af de arktiska parvenyerna. Huru gladare, huru högtidligare skulle den dock ej klingat, om vi uppnått den cirkelns medelpunkt! Till afbrotten under färden höra äfven de tillfällen, då land visat sig, och vanligen har landet då varit af sådan beskaffenhet, att det äfven utan detta nyhetens behag kunnat ådraga sig en välförtjent! uppmärksamhet. Med skäl kan man säga, att den norska kustens skönhet eller rättare imposanta storhet framstått i jemnt crescendo, ju längre upp vi kommit. Lindesnes öfverträffas i ej obetydlig grad af, klippöarne och fjällen kring Sognesjordens mynning, men dessa fördunklades i sin tur af de taggiga och snöfläckiga fjällkammar, som visade sig längs hela infarten till Aalesund och kring denna stad. Och sedan komma Nordlandens väldigal! kustfjäll med sina storartade glacierer samt fantastiskt formade klippöar, för att i sin tur besegras af Lofuddens taggiga: klippor, mellan hvilka vi just nu makligt framglida på den stilla hafsytan, under det att afundsjuka moln blott stundtalst låta de högsta spetsarne at dessa , tändersU at en gigantisk haj (såsom L. v. Buch l1 kallar denna ögrupp) framtitta öfver eller l mellan töckenmassorna. l Ej mindre ådraga sig företeelserna inom t djurverlden de resandes uppmärksamhet, I Å 1 S I ö v I d 01 0 (1 GG 5NDNDN!N5 NN —— — ———— — och med glädje helsas den tretåiga måsen, lunnesogeln med sin höga, plattryckta näbb, stormfogeln med sin sväfvande flygt m. fl. såsom den arktiska zonens härolder eller förposter mot sydligare nejder. Och skallar ropet: en hval, skynda alla nyfikna upp på däck för att skåda den vattenstråle, som han sprutar upp mot skyn,! innan han låter sin svarta, kolossala rygg hvälfva upp öfver hafsytan. Man tänkejt sig då den uppståndelse, som ropet: ,,fem hvalfiskar i går morgse väckte — ochs1 än mer när verkligheten öfverträffade utsagon. Talrika skrikande måsar betecknade den väg, som någon sillstim vandrade i hafvet, och här tumlade sig om sa hvarandra minst 5 stora, flåsande och sv sprutande hvalar, under det att en skara t at minst 50 delfiner samtidigt muntert o rullade omkring i den af denna lek kru-k sade vågen. Låt ystra skolgossar svärma su omkring i en rik fruktträdgård, der dels mer än tillräckligt kunna tillfredsställa n sin lystnad, och de kunna säkerligen ej!g visa sig mera lekfulla, mera pojkaktiga, sa in dessa delfiner, som än muntert tum-g ade om hvarandra, säkerligen frossandels sillstimmen, än ordnade i en lång rad, d hokstafligen utförde den lek, som för pojd sar är väl bekant under namnet ,,hoppalö hock, i det att den ena efter den andrad hoppade högt upp öfver vattnet. Sådan sg jar den första helsningen från polarhaf-frets oändligt rika djurverld! o Länge nog har jag nu efter bästa för-so . målat sjstvken. må derfäre förls