Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 juli 1868, sida 1

Sjelsviskhetens offer.) Svenskt original af Spectator. FÖRRA DELEN. VIII. När Alma Edelhjelm och Hugo Odelerantz från hvar sitt håll följande morgon begäfvo sig till matsalen, der äfven kaffet plägade serveras, var begges sinnesstämning i viss mån lik deras, som begifva sig till en läkare, för att få en tand atryckt. Alma visste, att tanten skulle, efter kaffets intagande, aflägsna sig och lemna Hugo tillfälle att återupptaga den fråga, som Ebbas ankomst hindrade honom att få löst dagen förut. Hon visste, att hon skulle nödgas utsätta sig för hans och grefvinnans harm och kanske hämd. Hon hade således icke ens det hopp om förbättring af något förhållande, som den har, hvilken önskar göra sig qvitt en skadad tand, under det att den förestående scenen töresväfrade hennes inbillning såsom något vida plågsammare än en sådan operation. Hvad Hugo beträffar, så började han att ledsna vid sin friareroll; nästan alla vackra fraser, som han för ändamålet samlat, voro använda. Han hade i går friat in optima forma, i högstämda, verkligt poetiska ordalag, som kunde anstått en prinsessa, och fröken Stålhjelms ankomst hade tillintetgjort all verkan deraf. Nu måste han gripa sig an med ett nytt frieri. Saken började blifva riktigt besvärlig. ,,Och tänk om på köpet det der våpet skulle understå sig att — — mumlade han halfhögt, när han stod i begrepp att öppna dörren till matsalen. Kaffet dracks, suckar drogos, och blickar sändes af den stackars friaren ungefär såsom ?) Se H.-T. N:o 170.