Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 juli 1868, sida 2

Denna äsigt bar, enligt den kongl. statsministerens för inrikes ärenden iakttagelser, hittills vunnit alltför litet insteg hos de henne underlydande embetsmännen och myndigheterna, och tvertom har man odta tillfälle att se, att nämnda organer betrakta hvarje sådan anmärkning af pressen såsom ett emot deras verksamhet riktadt obefogadt anfall och känna sig djupt kränkta deraf. Den kgl. inrikes statsministeren finner sig derför föranlåten att fästa samtliga kretsstyrelsers uppmärksamhet på denna åsigt med anmärkning, att den hädanefter bör noga iakttagas, och att det följaktligen hör till kretsregeringarnes uppgift att af de yttranden i tidningspressen, i hvilka missförhållanden i de åt deras tillsyn öfverlåtna almänna angelägenheterna omnänmas, taga sig anledning till en ofördråjlig. noggrann och så mycket som möjligt påskyndad undersökning af förhållandet, samt, om saken eger sin riktighet, till afhjelpande af de anmärkta missförhållandena och till möjligen erforderliga åtgärder, samt att lita genast meddela dea ifrågavarande pressorganen det härigenom vunna resultatet för att behörigen offentliggöras. För att fullgöra denna uppgitt ega kretsstyrelserna att oafbrutet och regelm t egna de i deras kretsar utkommande tidskri samt öfriga till deras disposition stående blad en särskild uppmärksamhet och iakttagelse. Samma uppgitt och pligt äligger de kretsstyrelserna underlydande myndigheterna och isynnerhet de kongl. kretsembetsmännen i afscendå på de under deras uppsigt ställda kommunaloch öfrig allmänna angelägenheter. Kretsstyrelserna ega derför också att för dem utfärda erforderliga instruktioner. Om statsmyndigheterna riktigt på här ofvan antydda sätt uppfatta och handhatva sin ställning till tidningspressen, skall snart mellan dem och de pressorganer, som verkligen inse pressens höga betydelse, uppgift och ansvarighet, ett sundt, statens och dess innevånares intressen med säkerhet befrämjande ömsesidigt förhållande uppstå, och särskildt skola nämnde pressorganer finna sitt intresse i att med sanningsenlig objektivitet och med undvikande af alla sårande tillsatser framställa sina meddelanden rörande dylika förhällanden.s Det är dock icke osannolikt, yttrar ministern vidare, att enstaka pressorganer, som äro benägna att låta ärans och moralens äfven för pressen gällande bud få stå tillbaka för partiståndpunkten eller för sträfsandet att genom pikanta artiklar locka köpare, skola såsom hittills med för vränguingar, sanningsstridiga framställningar och dikter angripa statens organer eller i sina yttranden begå förbrytelser mot strafflagen. Och härefter meddelar han föreskrifter huru mot sådana tidningar bör försaras, i det han hänvisar till presslagen af 1848, som gifver polismyndigheten makt att lägga beslag på en tidning och låta mot densamma anställa åtal. Han föreskrifver i detta hänseende följande: I afseende på beslag måste presspolismyndigheten alltid förfara med synnerlig takt och betänksamhet; bestämmande för henne måste alltid den ötvertygelsen vara, att i det ifrågavarande alstret verkligen en objektiv straffbar lagkränkning begåtts. För att stadga denna öfvertygelse får bon icke låta bestämma sig af individaella politiska åsigter eller af det allmänna intryck, som ett pressalster gör, utan måste tvärtom äfven fästa afseende vid dess ordalag. Men å andra sidan får icke heller presspolismyndigheten låta i sin för rättmätig ansedda åtgärd vilseleda sig af fruktan för den offentliga kritiken eller blott och bart af en af den hittillsvarande lagskipningen cke bekräftad möjlighet för en annan åsigt hos domstolarne; hon står med denna åtgärd på laglig botten, och så länge detta är händelsen, kan ett befogadt klander så mycket mindre drabba henne, som det är en allmän pligt för polismyndigheten att förhindra och undertrycka lagöfverträdelser och det derför också är en skyldighet för presspolismyndigheten att begagna den henne genom S 8 i presslagen medgifna lagliga rättighet. Blott och bart tendentiösa beslag af pressalster i afsigt att ruinera dem eller göra intrång i den författningsenliga pressfriheten äro främmande för lagen samt derför regeringen ovärdiga och skola alltså vid strängaste personliga ansvar underlåtas af presspolistjenstemännen. Lnahanda ansvar skall drabba sådana presspolistjenstemän, som icke ställa föreskrifterna i 8 8 i presslagen sig till efterrättelsc, isynnerhet om de skulle vägra att efter 8 dagars förlopp åter upphäfva polisbeslaget, i fall inom denna tid brottmålsåtal icke verkligen blifvit anstäldt. kretsstyrelserna ega i enlighet med dessa för berikägalldena och beslagen gifna antydningar att meddela underlydande myndigheter och särskildt presspoismyndigheten lämpliga instruktioner samt äfven sjeltva förfara derefter. Det vore önskligt, att detta den Bajerska ministerns statskloka betraktelsesätt och åtgörande vunne efterföljd i andra änder, hvilket skulle ställa myndigheterna och pressen i en långt angenämare ställning till hvarandra, än hvad hittills varit allet.