Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 juli 1868, sida 1

Men det blir odräghggt att släpa den beskedliga menniskan med sig på musder och sådant der, som jag redan har sett alldeles tillräckligt, och att lyssna på hennes fantastiska exclamationer blefvo verkligen en öronpina. ,Åh, käre Hugo, sörj inte för det. Jag tänker resa med, och en förträfflig cicerone kunna vi få i kapten Yf, så nog skall du bli så litet generad som möjligt.t : Nå ja, det är tidsnog att tänka på det, sade Hugo, i det han med ,,Söndagsnisse i handen slog sig ned i en emma. Då Alma med sin tant och Hugo bevistade representationen af Jane Eyre, var denne sednare idel älskvärdhet, idel hängifven beundran för Alma. Sjelfve Rochesters kärlek för ,Jane syntes matt och hvardaglig i jemförelse med den unge grefvens glödheta passion. De ord, som hviskade: i Almas öra af den bakom henne sittande frändens mjuka, vibrerande röst, vora så bildrika. så väl valda ur romanernas stora frasförråd, att de möjligen, trots den köld, som Alma alltid hyst för honom, skulle gjort ett visst intryck på henne, derest hon ej tidigare på dagen kommit att afböra ett fragment al hans samtal med Rosa Alin. Hon ver väl ej just ovänlig, men dock ganska fåordig, och en mindre egenkår friare än Hugo skulle deraf dragit särdeles nedslående slutsatser. Säkert är, att de personer, som egnade Hugo och Alma en närmare uppmärksamhet under, aftonens lopp, kommo till resultater, hvilka temligen öfverensstämde med sanna förhållandet: man hviskade på flera håll, att den vackre grefven helt visst var nära att bekomma en bastant korg af sin fula slägting, och de funnos, som beslöts att betjena sig för egen räkning af denna omständighet.