Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 juli 1868, sida 2

uniformer flera gånger uppfskats. I fortsättningen af legenden påstås, att norrmännen såväl under Carl Xil:tes tid, som några detennier sednare, inträngt i Walbo härad, men uppkomne på Stigsfjället jagats utför de branta höjderna ner i vattnet, af den i skogarne fördolda allmogen. Egendomen Stigen, till hvilken fjället hörer, är en utmärkt vacker egendom, belägen vid vestra ändan af fjället, och eges numera af en bonde. Ett stycke från nyssnämnde egendom påträffar man Fölens gästgifvaregård, hvarifrån jag icke medför något annat minne, än alt vid min ankomst gästgifvarfar piskade upp en af sönerna för det denne under skjutsresa supit upp skjutspenningarne och misshandlat hästen, så att djuret kommit hemskenande med ena kärrarmen, — det enda fragment, som fanns qvar af ekipaget. En half mil från Fölen träffar man Hellemons marknadsplats, der ingen annan förändring från fordom företer sig, än att en öppen handelsbod der inrättats. Man är nu inne i Högsäters socken. Naturen börjar der blifva tarfligare. Högsäters prestgård, med en vacker och renlig gård, är ståtligt bebyggd för en prestgård på landet. Nuvarande innehafvaren deraf är en gammal kraftfull och fördomsfri man, som skrattar bjertligt och äter tobak, som en Karolin. Just den dag, som i dag är, hafva kontraktets prester varit tillsammans i Högsäter och till sitt ombud vid val till ombud vid kyrkomötet utsett lektorn och kontraktsprosten Groth. Å Högsäters kyrkogård hvila inom egen omhägnad aflidne Fryxeller och Hedrener tillsammans. Frid och välsignelse öfver dem och alla, som varit fosterlandet till ära och gagn! Vid ankomsten till Tångelanda finner man gerna en äldre man, koppärrig, uppsvälld och hes i rösten, sittande å ena trappbänken. Denna lifslefvande krogskylt i rödt och blått, — ja det vill jag inte säga hvem han är, ty man bör inte fara med sqvaller. Det lider nu mot qvällen och resans mål, men innan jag nedlägger pennan återstår mig att nämna några ord om det sednare eller Öxnäs bruk. Stället är naturskönt och har ett betydligt jordbruk, men lif och rörelse hafva försvunnit. Med tunga kommunikationer kunna numera inga , verk och inrättningar deltaga i konkurrensen. Detta inser nog den kloke nuvarande egaren af Öxnäs, Sedan Sverge slagit in på den banan att förskaffa sig jernvägar, så är den ort förbi, som saknar och ej har hopp att kunna tillegna sig sådane. Angående denna trakt så är, såsom för en stund sedan nämndes, ifråga anläggning af en jernväg från Venersborgstrakten till Norge, och skulle Öxnäs, likasom Rådanefors, beröras deraf. Kommer detta till utförande — och sådant är att hoppas om grefve Sparre får lefva — då skall på Önäs, med dess goda vattentillgång och dåmera fördelaktiga läge, åter blifva lif igen i stället för den Söndagsstillhet der nu råder. B..m.