Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 juli 1868, sida 2

honom alla förhoppningar? Och huru oangenämt, i detta fall, att tåligt lyssna till de eder och försäkringar, som hon visste vara falska! Huru svårt att dölja den afsky, som hans genom slumpen för henne afslöjade handlingssätt väckt! Och huru förfärligt att tänka, det så mycken falskhet och svek dölja sig under en fager yta! Hvad för säkerhet funnes för, att ej andra unga män, som omgåfvo Alma, vore i stånd att handla på samma sätt? Alma funderade så länge, att tankarne började korsa hvarandra och ett kaotiskt virrvar uppstå i hennes känslors verld. Plötsligt steg hon upp, baddade hufvud och ansigte med kallt vatten och började kläda sig. När hon kom ned att äta middag, mottog grefvinnan sin nigce med ett strålande leende och de vänligaste ord. Du ser, söta Alma, sade hon slutligen, ,,att Hugo saknas. Han var bortbjuden till middag hos öfverste Y., men han kommer i tid att följa oss till teatern, för att se ,,Jane Eyre. Stackars Hugo — jag ser nog, hur det är; han har svårt att hålla sig länge härifrån. Under måltidens gång sysselsatte sig grefvinnan ifrigare med sin sons beprisande än med rätternas förtärande, och sedan de uppstigit från bordet, var Hugo ännu alltjemt föremålet för hennes skildringar och berättelser. Huru söt han varit såsom liten gosse, hvilka undransvärdt qvicka saker han redan då sagt, hvilka bedrifter han utfört i skolan, på lägret, i salongen, på sin utändska resa — kort sagdt, öfverallt der han upprädt, detta allt fick Alma veta i detalj. (Forts.)