,Betraktelser angående Insanteriet, tillegnade den Svenske Infanteri-officern. V. Hafva vi i det föregående lyckats, såsom vi äro nog förmätne att hoppas, häfva alla argumenter af någon betydenhet, till förmån för en stående armå af s. k. ,stamtrupper, och hafva vi förmått i någon mån rubba de gamla föreställningssätten hos en hög ,yrkesman, om hvilken vi veta, att han ej är oemottaglig för goda skäl — så har ändamålet med vår granskning af, Betraktelserna ang. Infanteriet blifvit mer än uppnådt. Här återstå likväl ännu några strödda anmärkningar, hvilka skola, om de komma till hans ögon, visa den höge författaren, att vi ägnat hans skrift den uppmärksamhet, som en så betydande penna har rätt att fordra. I Preussen, yttrar förf:n, der lottning icke äger rum, uttages hela årsklassen, för att under viss tid förläggas i garnisonstjenstgöring, ursprungligen bestämd till 2:ne år; men då erfarenheten visade, dels att liniesoldaten ej kunde under denna fullt utbildas, dels att han var för ung för att anses krigsduglig, ökades tiden för tjenstgöringen i garnison med ytterligare ett år. För att hålla armen krigsduglig anses således uti Preussen trenne års oafbruten tjenstgöring vara af nöden — — —. Hela verlden känner de häftiga strider, som varit i Preussen förda rörande den 2eller 3-åriga tjenstgöringen. Det var för att vinna de 3 åren, som den gamle envise konung Wilhelm satte på spel hela