ge honom, komme att krossa dessa förhoppningar, som så länge närts i grefvinnans hjerta, och som Alma sjelf nogsamt kände till. Slutligen sade hon: Den som finge vistas på något annat ställe! Men att genast lemna min tants hus — det går väl ej an, det skulle väcka uppseende, och det skulle stegra den harm mot mig, som hon i alla fall skall känna, då jag kommer att tillfoga hennes ögonsten förödmjukelsen af en korg, oberäknadt den färgton, som mitt sätt mot honom troligen antager från denna stund mot min egen vilja. Jag känner, att jag saknar all förmåga att förställa mig, men jag får väl försöka att förvärfva mig den. Ja, Alma lilla, sade Ebba helt förståndigt, edet vore att göra din position grufligt falsk, om du röjde något af hvad du kommit att upptäcka för grefvinnan eller hennes son. Jag tror dessutom, att du ej genom förebråelser kan inverka på den herrn — du skulle blott ådraga dig hans hat och modrens med, är jag rädd. Låtsa derför om ingenting! Med eller mot vår vilja måste vi ändå förr eller sednare bli skådespelerskor, om vi längre vistas här i verldshvimlet. Men den stackars flickan — mamsell Alin hette hon ju — hvad skola vi göra, för att rädda henne? Vill du som jag, så säga vi till kusken, att han kör till moster Louise. Hon är alldeles ypperlig i sådana fall — redo att bistå med råd och dåd. Du känner henne ju litet sedan gammalt, och hon skall bli mycket glad att återse dig. Kusken fick den erforderliga tillsägelsen, och snart stannade vagnen utanför fru Cs bostad. De begge flickorna ilade uppför trapporna, och snart sutto de i ett beqvämt och smakfullt möbleradt rum jemte en äldre dam af själsvarmt, hjertegodt utseende. De tolkade sina bekymmer för henne, och hon, som sedan många år varit van