YTDer torde DUIVA Svarv all JarVvÅ dessa uppgifter; också har, oss veterligen, ingen fransysk författare ännu inlåtit sig derpå. Då den höge förf:n åberopat det fransyska rekapitulantsystemet såsom stöd för sin förkärlek för gamla soldater, så synes ätven detta stöd börja vackla, oaktadt, såsom vi redan anfört, detta system icke har minsta likhet med hvad man hos oss menar med ,,stamtrupp. En sådan militär-organisation skulle alltså blifva för vårt land ända till den grad egendomlig, att Sverge vore det enda land, som tillegnat sig en sådan, likasom vi äro alldeles ensammar om vårt ,,Indelningsverk. För vår del se vi deri ingen grund till att ogilla ett system, men då bör man också öppet erkänna sin egendomlighet, försvarande den såsom sådan, ifall det låter sig göra. Detta försvar skulle väl ligga i hvad förf:n anfört om den nyare taktikens fordringar, då den glesa uppställningen kräfver ystödjespelare i soldater, som äro begåfvade med större kunskapsmått och mera vana vid tjensten. Här är det som yrkesmannen borde ega vitsord, och likväl äro vi nog djerfva att ifrågasätta satsens riktighet. Det borde väl, enligt förf:ns åsigt, vara framförallt den tunnaste uppställningen, eller kedjan, som kräfde stödjepelare, icke för att ej falla samman, men för att ej falla sönder. Men här fordras på samma gång ett annat moment, nemligen truppens homogenitet, i fråga om ålder och deraf beroende fysisk förmåga. ,Stöden må alltså här bestå i soldater, med större intelligens och, låt vara, större öfning, men skola näppeligen kunna med fördel utgöras af äldre och tyngre soldater, hvilka blefve för det yngre manskapet icke ledare, men möjligen föremål för åtlöje. Vi hafva så många gånger yttrat oss rörande detta ,,Stöd-system, denna sammanblandning af yngre och äldre trupper, i samma leder, att vi nu blott vilja ytterligare uttala den åsigt, att beväringens införande inom den stående (indelta och värfvade) armens leder, efter införande af allmän värnepligt, måste leda till upplösning af all hållning och all disciplin. Den förmögne beväringsynglingen komme att, med några riksdaler, göra sin s. k. ledare till sin uppassare, hvaremot den obemedlade ynglingen blefve den gamle soldatens tjenstande. Vi erinra tillika ännu en gång om den gamle generalen Dufours varning mot detta .Systeme mixte. Den enskildes utbildning måste vara så högt drifven, att hvarje förekommande taktisk rörelse kan verkställas med tillbörlig noggrannhet, ty icke kan den organisation anses fullständig, som tvingar befälhafvaren, på grund af truppens oförmåga, att afstå från utförandet af den manöver stridens gång fordrar. Så vidt vi förstå, beror de taktiska rörelsernas säkerhet hufvudsakligen på truppens goda samöfning, varande det vapnets bruk, som mera tager den ,,enskildes utbildning i anspråk. Här skilja vi också mellan säkerhet och noggrannhet; den sednare tillhör exercisfältet, men är i kriget rubbad af en enda kanonkula; den förra utgör åter , krigets krask. — På samma gång detta af truppen fordrar säkerhet i rörelser, har det helt andra anspråk på de taktiska rörelsernas antal och beskaffenhet än exercisfältet. De komplicerade, på schackbrädet uppfunna manövrer, som på detta fält utgöra yrkesmännens fredliga bragd, komma i krig aldrig till användning. Derföre ifra också män, som studerat detta ämne på bataljfältet, emot de onödiga manövrerne. , Man mdste — yttrar general Morand, ,,en af Napoleons mest erfarne och ansedde divisionsgeneraler, mannen, som skaffade divisionen ,,Morand ett så berömdt namn — vinskränka reglementet till några få sidor (se Trochus förut citerade bok!) och han tillägger: ,, Allt som är farligt, ja endast onyttigt bör frånskiljas, så att endast det återstår, som är användbart i kriget, och i stället att vilseleda officerarne och anstränga deras minne med ett gagnlöst studium, bör man sörja för att de endast hafva uppmärksamheten riktad på det, som är nödvändigt, för att med tramgång kunna uppträda mot fienden, o. s. v.. Ja, general Morand gick så långt, att han ansåg ,föreskrifterna för tiraljörexercisen innefatta hela krigsvetenskapen. ,, Att föra dessa små rörliga, under betäckning af sina tiraljörer varande massor, framåt, tillbaka, till höger och tillkvenster, att låta dem formera kolonn och deplojera i olika riktningar — se der alla de för striden behöfliga och möjliga manörrerna. General Trochu omfattar samma åsigter. ,Jag önskar, utbrister han, att det invecklade i alla vapnens manöver-reglementen utbytes mot enkelhet och klarhet; att garnisons-manövrerna inskränkas till antalet, göras enklare och mera tidsenliga, allt under det de bibehålla sin teoretiska, förberedande karakter samt tillökas med några behöfliga ,ett par sidor, upptagande lättfattliga föreskrifter rörande ,Stridsmanövrer. Till de reformer den franske generalen fordrar för den fransyska armåen, hör alltså äfven: , Manöverreglementena för alla vapen ombildas, så att de förenklas och bringas till öfverensstämmelse med det nutida krigets behof. Arbetade männen af yrket i denna riktning, så skulle de helt visst lösa vida lättare än de föreställa sig problemet, att vinna säkerhet och sammanhållning i —2 —— 5— — — — — 0 —— OM Fe —