Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 juli 1868, sida 1

Frän Danmark. (Korrespondens till Handelstidningen). Kopenhlamn d. 19 Juli 1868. Värme och kapprodd, värme och besök af Slesvigare, värme och kappridning, värme och kappskjutning, och åter värme i oändlighet, se der i korta, men sannlärdiga drag summan af tilldragelserna här under den förflutna delen af Juli månad. Värmen likasom genomtränger allt, menniskorna tala nästan icke om annat, och man kan sålunda lätt förstå hur ,,varma de ofvannämnda sammankomsterna varit, Tillägg då ytterligare härtill, såsom ett slags raketbukett efter ett strålande fyrverkeri, den väl icke öfverraskande, men deremot i hög grad glädjande och länge väntade underrättelsen om den danske kronprinsens förlofning med den svenska konungadottern, och man får hela situationen fullfärdig. Gerna önskade jag meddela mina läsare litet fashionable news om hvad de höga förlofvade såväl som deras respektive höga föräldrar ämna företaga sig i den aldranärmaste framtiden; men tyvärr måste jag tillstå, att jag i detta hänseende blifvit helt och hållet förekommen af våra tidningar, hvilka ju äfven komma till Sverge och som redau meddelat dessa nyheter samt antagligen ha bättre reda på hvad de kungliga samiljerna ämna företaga sig under återstoden af sommaren — än dessa sjeltva. Men när ete par blifvit förlofvadt, bruka i allmänhet trenne frågor att framställa sig: hvem är hon? hvem är han? hvad säger man (d. v. de andra) derom? visserligen låta i hvarje fall icke de för. sta tvenne frågorna alldeles så beträffande furstliga personor, hvilkas hela lif ju ligger öppet för offentligheten; men icke destomindre undersöker man dock äfven gerna deras lifs historia vid dylika tillfällen och utfalar sin dom deräfver. På det möjligen kan inusesera låsärne att höra hur denna lyder i Danmark, skall jag söka utdraga resultatet af de lyckönskningsartiklar, som tidningarne, hvilka ju representera , den allmänna opinionen, innehållit. l Hvad , henne angår, äro hennes, vitaju endast korta och naturligtvis lång ättre kända i Sverge än här, hvarför jag ej vill uppehålla mig vid dem. Man vet att prinsessan Lovisa fått en omsorgsful och kärleksfull uppfostran, som tidigt gif vit henne sinne för samilielifvata tresmna och frid, och då just dessa egenskapet värderas så högt inom vår konungafamil. är man viss på, att hon förträstligt skal harmoniera nåd denna såväl som med sis tillkommande höge make och ser häri ei 2