äro beredde att sjelfva bilda dessa kompanier. När alltså förf. yttrar: I det gamla Troja misskände man Cassadra och Troja blef förstördt; Tilly utropade från Magdeburgs rykande ruiner: Några kompanier öfvade soldater till, och jag stod icke härk — så äger detta tal icke på oss någon tillämplighet. ,Historiens lärdomar, anmärker förf:n, vom de ej passa till vår tids åskådningssätt, aktas af mången blott såsom toma skolglosor, nödvändiga att ihågkomma för att blifva ansedd såsom en bildad man; men att tillämpa lärdomarne vill man icke, emedan de ofta stå i strid med egna sjelfviska åsigter. iDetta är, tillägger förfm, min militära uppfattning. Uppfattningen är äfven vår, fastän vi icke äro militärer, och ehuru vi anse de åberopade historiska exemplen något besynnerligt valda. Hade Cassandra ropat på ,mera öfning, och hade Tilly anklagat Magdeburgs kompanier för deras brist på öfning, under det han nu anmärkte att de varit för fåtaliga — då hade möjligen dessa historiska lärdomar kunnat här åberopas. Nu synas de oss tala mot den höge förf:n; men om han ej lyssnar till dem, så äro vi fullt förvissade, att detta hos honom icke har sin grund i .Sjelfviska åsigterEftersom det emellertid är fråga om historiska lärdomar, så torde också vi få åberopa en sådan bland många, som ligger oss mycket närmare och som eger en långt större tillämplighet på våra förhållanden, än både Trojas och Magdeburgs öde. När Napoleon, efter slaget vid Leipzig, dragit sig tillbaka inom Frankrikes gränser, öfverlemnade marskalk Victor försvaret af fästningen Pfalzburg i Lothringen, en fästning af tredje rangen, åt kommendanten Moulin. Denne hade ej att dertill använda någon af den reguliera armens trupper, men beredde sig, med beslutsam kraft, en garnison af den lilla stadens borgare, bland hvilka ett kompani elittrupper kunde uppsättas af ett antal män, som fordom tjenat i armn och af hvilka några kämpat i de republikanska härarnes leder. Med dessa trupper — ett borgarinfanteri i ordets hela mening — försvarade Moulin fästningen mot de allierades belägringstrupper, görande derunder flera utfall, och fästningen gaf sig icke förr än underrättelse till densamma ingått om Napoleons abdikation. Detta verkligen historiska faktum torde ega lika mycken giltighet som ett yttrande at Tilly, hvars autenticitet vi i öfrigt ej bafva tillfälle att undersöka. NEKA H