————— — — Länsstyrelsernas första årsväxtberättelser. Stockkolms län. Höstsådden sistl. år försiggick senare än vanligt och med dåligt utsäde, der årets skörd dertill användes, så att brodden ej hann nå nödig utveckling, innan vintern inträdde, som skedde tidigare än vanligt med mycken snö utan tillräcklig käle i jorden, hvilket allt i förening med ständig torka under hela den senare delen af våren och sommarens början menligt inverkat på höstgrödan, hvilken följaktligen är föga hoppgifvande, med undantag af de ställen, der gammal utsädesråg användts, på hvilka medelmåttig skörd torde kunna förväntas. Härtill hafva kommit starka stormar, äfvensom frost inträffat natten till den 17 nästl. Juni, som synnerligen i länets nordligaste del gjort skada. Det under slutet af sistl. och innevarande månad inträffade regn, har emellertid något förbättrat utsigterna för årsväxten, hufvudsakligen i hvad vårsäden och rotfrukterna angår. Och anses förhållandet med de serskilda sädesslagen vara följande: Hvetet är tunnt och anses gifva svag skörd; rågen, deraf mindre än vanligt såtts, är ojemn och brådmogen, så att deraf ej är att förvänta ens medelmåttig afkastning, fastän undantagsvis vacker råg finnes; vårsäden, bestående af korn och hafre samt ärter och annan trindsäd, har lidit mycket af den ihärdiga torkan, och var derföre föga försigkommen; då det efterlängtade regnet föll, men anses, ehuru förbättrad, likväl ej kunna gifva mera än medelmåttig äring, hvilken dock ännu i ej obetydlig grad är beroende af väderleken hädanefter; potatisen är allt för nyligen uppkommen för att något omdöme derom med säkerhet ännu kan gifvas; gräsväxten har högst betydligt skadats af torkan, sä att endast sidvallsängar samt klöfverlanden gifva någorlunda medelmåttig äring, hvarför höskörden kan anses ovanligt svag, och, då rågen är tunn samt vårsäden kort till halmen, är foderbrist att emotse.