Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 juli 1868, sida 2

att hertig ioberts at Parma törmålning med prinsessan Maria Pia af Neapel skall ske i Oktober. Prinsen har en mycket stor förmögenhet, och såsom blifvande arfvinge till grefven af Chambord torde han i detta afseende kunna mäta sig med hvilken bourbon som helst. FRANKRIKE. I lagstiftande församlingen diskuterades den 11 och 12 dennes inrikesministern Pinards budget. Oppositionen begagnade detta tillfälle för att anfalla regeringen på grund at den praxis vid valen, enligt hvilken den icke blott uppställer bestämda regeringskandidater, utan äfven använder alla de medel, som stå till dess disposition, för att få fram sina kandidater. Picard uttalade den förhoppningen, att regeringen nu skulle afstå från framställandet af officiella kandidater, på hvilket Rouher gaf ett nekande svar. Picard citerade ett yttrande af justitieministern Baroche, som en gång hade sagt: ,,Den allmänna rösträtten måste vara i våra händer, ty eljest skall den falla i oppositionens. Baroche: Jag kan icke minnas det jag yttrat dessa ord, men de motsvara helt och hållet hvad jag tänker. Picard: De sjelfständiga kandidaterna äro utsatta för oaflåtliga chikaner från regerimgens sida. De officiella kandidaterna göra anspråk på att vara befolkningens utvalde, likasom vi. Välan, låtom oss sönderslita den administrativa slöja, som skyler dem, på det de må visa sig för valmännen i sitt verkliga skick. Endast en församling, som är vald med fullkomlig sjelfständighet, kan återgifva friheten åt vårt land. Pinard: ,Hvarje regering måste försvara sig mot sina fiender; älven de allraliberalaste regeringar hafva erkänt nödvändigheten häraf. Regeringens organer måste hafva samma rättighet att tala som oppositionens organer. Om de officiella organerna öfverskrida sin befogenhet, står det församlingen fritt att pröfva valen och förklara dem ogiltiga. Kejsardömet skall visa Europa, att det efter ordningens upprättande ärligt och lugnt framgår på frihetens bana. Till slutet frågade Eugene Pelletan huruvida regeringen ämnade upplösa den nuvarande lagstiftande församlingen, hvilket statsministern förnekade. Enligt . Epoque skall församlingen afslutas den 25 dennes. I lägret vid Chalons ombyttes trupper den 15 dennes. De nya trupperna stå under befäl at general Leboeuf, adjutant hos kejsaren. Det har väckt mycken uppmärksamhet, att ,,Moniteur återgifvit en korrespondens från Paris till den i Brissel utkommande tidningen ,Nord, så lydande: -Man talade för några dagar sedan i Fontainebleau om furst Mikaels af Serbien tragiska slut och om de manifester af Felix Pyat, hvilka uppmana att mörda kejsar Napoleon. Man uttryckte sina farhågor för att så afskyvärda exempel och så hatfulla yttranden skulle kunna hafva till följd ett nytt mordförsök mot statens öfverhufvud. Kejsaren uttalade en motsatt åsigt; och då alla blickar voro fästade på honom, för att få erhålla hemligheten af hans tillförsigt, så yttrade han följande: ,, Vid den ställning, som jag innehar, eger lifvet endast en retelse, nemligen den: att vara nyttig för efterverlden och för Frankrikes storhet. Så länge jag letver, skall jag icke fullfölja något nnat mål, och försynen, som på ett så synbart tt understödt mig, skall icke öfvergifva mig. ör öfrigt är mitt öde helt och hållet i den försyns händer, som bäst kan bestämma, huruvida mitt lif eller min död mest kan tjena landets intressen. Det är tydligt, att gentemot så många af afundsjuk ärelystnad och dåliga passioner intagna partier finnes det endast en bot för Frankrike, nemligen den: att blifva nära förbunden min dynasti, som är symbol för ordningen och framåtskridandet. Och det skulle kunna hända, att en våldsam död — om jag bletve mördad — skulle ännu mera kunna bidraga till befästandet af min dynasti, än om jag finge ett långt lif. Ty man bör bemärka att den man, som begår ett politiskt mord, och som på samma gång uppträder somdomare och bödel, framkallar alltid en verkan, som icke motsvarar den han vill frambringa. Detta är straffet för hans brott, och detta straff oundvikligt. Det som nyligen tilldragit sig i Serbien är härpå det tydligaste beviset. De sammansvurna hoppades att bringa en annan dypasti ill statsrodret, då de dödade furst Mikael; de nafva emellertid i stället för lång tid befästat faniljen Obrenowitsch. Hos oss skulle man kunnat slagit vad om, att huset Orleans än i dag skulle regerat i Frankrike, om något attentat hade lyckats mot konung Ludvig Filip. Om jag i dag ller i morgon faller för en lönnmördares dolk, så skall folket enhälligt sluta sig kring min son, och t. o. m. om hela den kejserliga familjen skulle svinna, så skulle folket här — likasom i Servien — uppsöka någon arfvinge af mitt namn, ågon Milan, för att höja kejsardömets fana, vämnas mordet och ännu en gång helga den saningen, att det parti, som befläckar sina händer ned blod, aldrig drager nytta af sitt brott. För len skull kan äfven jag utan fruktan gå framiden till mötes. Jag må lefva eller dö: mitt lif ler min död skall på samma sätt blifva Frankike till nytta, ty den mission, som blef mig ålagd, kall uppfyllas antingen genom mig eller de mina. )essa ord yttrades i en talrik krets. Vi hafva rott dem hafva intresse nog, för att böra medlelas våra läsare. ENGLAND. Från London skrifves till , Augsb. Ulg. Zeit. den 10 dennes: ,,Drottiningens fresa till ön Wight synes varit en signal ör flertalet af parlamentsmedlemmarne tt skiljas åt. De flesta af dem hafva vörjat sina ferier, och om medlemmarne underhuset skulle räknas, kan intet möte ler mera ega rum. Så deltogo i går enlast 10 å 20 medlemmar uti en sömnig lebatt om nödvändigheten af reformer i rigsministeren. Bright har begifvit sig ill Castle-Connell i södra Irland för att wila ut sig hos sin vän amerikanaren Peabody. Hans förhoppning om lugn har lock icke blifvit uppfylld, enär det från lla håll inströmmar deputationer, adreser och inbjudningar till offentliga festigheter för honom såsom den Välfalioe — li Sm sö