Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 juli 1868, sida 1

är bra mycket tråkigare med sina suckar och sitt eviga fjesk och sin sentimentalitet. Tant anspelar på hans känslor, men nog vore det roligt, om Hugo vore lite mindre känslosam. Det ligger en viss qvafhet i Stockholmsluften, men aldrig känner jag detta mer, än när min vackre frände tänder sina rökverk för mig ovärdiga. Snart sof Alma helt lungt och godt, men det dröjde länge, innan grefvinnan Odelcrantz fann ro. Hon uppgjorde planer och förkastade dem åter, och när hon slutligen insomnade, dröjde ett drag af missnöje, nästan af ångest, vid mungiporna. IV. Då Alma nästa morgon vid kaffebordet sammanträffade med sina begge anförvandter, tyckte hon sig finna dem icke obetydligt nedstämda. Grefvinnan var blek, och ehuru hon alltjemt var ytterst vänlig och förekommande mot Alma, gjorde dock hennes synbara missmod ett smärtsamt intryck på den goda flickan. Hon sökte muntra sin tant genom små anekdoter och skämtsamma infall, och småningom tycktes också denna sednares panna klarna. IUvad Hugo beträffar, så ville han icke förtära något, utan satt tankfull och lekte med thskeden, drifvande derjemte ett underligt spel med sina vackra ögon. Ån slogos dessa ned mot golfvet, och han satt drömmande en stund; än höjdes blicken åter och fästades på Alma, för att sedan följa hennes minsta rörelse. ända tills en låg suck drogs, och ögonen ånyo sänktes. Han talade obetydligt, men när han gjorde det, vibrerade rösten märkbart. En verldserfaren iakttagare skulle kunnat säga, art något vigtigt förestod. Få APR —