IIvetet bör sås före September månads utgång. Det tål bättre en förfrukt än rågen, men tycker deremot icke om att sås i nygödslad åker. Till förekomande af sot bör hvetet alltid betas med kopparviktriol, hvarutaf användes 1 å 114 fe. per tunna. Arets klena höskörd manar till utomordentliga åtgärder tör att skaffa foder. Rägskörden kommer troligen att i år verkställas så tidigt att det icke blir omöjligt å samma fält erhålla en grönskörd af vicker, engelsk fodersenap, lupiner eller annan snabbvexande fodervext, hvartill dock extragödning bör användas för att påskynda vexten. Om vid skörden torkningen försvåras genom den sena årstiden, kan surhö beredas genom inläggning i gropar. ägt kan äfven vara af gagn till fyllande af Pristen. På alla ti äd, som skola under året afverkas, kan löfvet tagas utan skada. Om det skall tagas å andra träd, är det bättre att helt och hållet borttaga några grenar än att stympa hela trädet. Å träd, som varit ä ofta af nödea att företaga en tillbakask sker lämpligast genom att t. ex., hvar tredje gren helt och hållet borttages. Om det likväl blir omöjligt att bereda tillräckligt foder för vintern, är bättre att nu göda och sälja eller slagta alla djur, som icke kunna födas, än att förderfva dem genom svält, som förstörer kommande års afkastning. I September mogna vanligen björkfrön, hvilka insamlas bäst på det sätt att frögvistarna afskäras och upphängas i knippor på något torrt ställe. Skulle goifvet vara glest, bör något underläggas, så att de fina fröna icke falla igenom. De äro tjenliga att utsås så snart de kunna isärgnuggas. men äfvenledes hela vintern under nederbörd. —