Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 juli 1868, sida 2

Alma sydde flitigt och fann flugo mer än lofligt tråkig, trots hans vackra ansigte och eleganta hållning. Han afhandlade det ena ämnet efter det andra; han talade om åtskilliga äfventyr, som han haft under sitt vistande utrikes, men intet slog an. Grefvinnans panna mulnade, då det tydligt visade sig, att den unga flickans tankar vandrade långt bort, under det att hennes son ansträngde sig att bli intressant. Slutligen kom presidenten K., en äldre, ganska kruserlig herre, som var allmänt känd för att vara en konnässör i fråga om qvinlig skönhet, något som i ungdomen gjort honom till grefvinnan Odelerante slaf för ett eller annat år. Samtalet blef nu mera allmänt, men just icke mera roande. Presidenten undfägnade sin f. d. flamma med småsqvaller och hade åtskilligt att förtälja om den slappade etiketten vid hofvet och om den favör, som visades en och annan ofrälse personlighet. Annat var det på Carl Johans tid, slöt han, denne furste, som dock sjelf inte egde den ringaste tillstymmelse till stamträd och som varit republikan i sin ungdom. Men detta har blifvit följden af vår kungafamiljs smak för poesi, sköna konster och dylikt. Jag har då aldrig intresserat mig för annat skönt än sköna damer. En artig bugning för de närvarande damerna beledsagade dessa ord. Man får göra koncessioner åt modet, sade grefvinnan, , och vitterhet och sköna konster äro nu på modet — hvad under då om man på högsta ort idkar dem? Det är ett makligare och mindre vådligt sätt att söka popularitet genom att måla taflor och skrifva vers än att söka dem med svärdet i handen på slagfältet, som våra fordna kungar gjorde. Men, sade Alma, ,intetdera behöfver en sä