Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 juli 1868, sida 2

dan förklaringsgrund. Kan inte kärleken till äran och hågen att göra fosterlandet stort ha fört våra hjeltekonungar ut i striden? Och kan ej kärleken till konsten — — Lilla nådiga fröken Alma, inföll presidenten, vär en god rojalist, som tar kungahuset i försvar; det är ju rätt vackert. Ja, det kan ju också vara ganska nätt att göra vers — med bouts-rims kan man fördrifva många longörer i sällskapslifvet. Och äfven med ritning och målning kan man ju syssla, då man inte har något intressantare att göra, antingen man är kung eller bara kunglig sekter, som min systerson unga Lindenstråle. Han ritar karrikatyrer, som äro rätt kostliga och lustiga att se på — notabene för den, som sjelf ej står återgifven på papperet. Det är en man med talanger, skall jag säga. och en man, som troligen kommer att göra en stor karrier. .Han har ju ingen fortyn, invände grefvinnan liksom litet snäft. ,Det är sannt, min nådiga, men , hvad lyckan bröt kan hon försona, står det ju i Frithiof, om jag minns rätt. Ni finner, mina damer, att jag inte heller är så bortkommen, när det är fråga om poesi; man vet att göra sina citater å propos, skulle jag tro. Men jag sitter här och pratar, genom er närvaro, mina nådigaste, alldeles glömsk af hvad tiden lider. Innan jag går, vill jag blott sqvallra om, att jag tror, min hustru ämnar lägga beslag på er för nästa Thorsdag. Vi ha ej ännu fått se min ämabla pupill i vårt hus, och jag hoppas, att under ert skydd, fru grefvinna, hon gör vår lilla modesta tillställning den äran med sin pråsence. Adjö — au revoir, adjö ännu en gång! Man har så svårt att ta afsked på allvar, när man kommit inom dessa väggar. Den pratsjuke förmyndaren aflägsnade sig. Alma drog en suck af lättnad. , Vill du göra en promenad i vagn, min söta Alma, före middagen? frågade grefvinnan.