hindra the honourables att njuta af landtluftens behag. Ja! landtluft, nog skulle man kunna få det, och kan få det äfven ännu, men ack! huru länge. I detta skenheliga land tillåtes ej mycket på de dagar, då menniskan efter veckans arbeten behöfver rekreation. Så agiteras nu, att de af ångbåtsoch jernvägsbolagen anordnade billiga turerna åt alla håll och kanter om Söndagarne skola förhindras, emedan den massa Londonboer, som komma till kusteller småstäderna, störa gudaktigheten! Detta hindrar dock ej många af de fromma ansökande att just på dessa dagar supa sig totalt öfverlastade, ej å allmänna förlustelselokaler, utan antingen hemma i deras hus eller å krogarne. Huru Israelitisk-ortodox man är här på somliga platser, visas bland annat deraf, att några pojkar fingo plikta för det de spelat ,, boll på en Söndag! Likaså är man nu mycket sträng mot hundar, för första gången. Nu skola de hafva herre, nu skola de hafva nosgrimma, och nu skola de erlägga skatt; allt på en gång, nästan något för mycket, isynnerhet som alla, hvilka bryta deremot, utan förbarmande dödas efter 3 dagar. Polisen gifver pojkar och andra 3 å 4 pence stycket, och följden är att hundstölder äro dagligen i svang. Allmänheten, jag menar vännerna af canis-slägtet, är i raseri, snart öfvergående till rabies, i fall man ej modifierar förordningen innan rötmånaden inträder. Emellertid kan man nu rätt billigt köpa en god och vacker hund, utan att behöfva fråga om den är rättfånget gods. Tjufven står under lagens skydd och bjuder dristeligen ut sin vara på gator och torg, ej riskerande någon slags efterräkning. För att rädda några trogna af detta slägte finnes här ett hospital, eller rättare en asyl för dem. Gamla mamseller, vänner af mopsslägtet, hafva anslagit summor för upprätthållandet af denna inrättning, och der upptagas nu hundar af något synbart värde, för att dels återfås af egarne, eller ock mot erläggande af årsskatten öfverlemnas åt någon ny husbonde af mensklig natur. Denna inrättning, en egenhet i sig sjelf, förtjenar en beskrifning mera utförlig, men ej här lämplig. Den är förtjent af att efterföljas, om ej just i alla delar, dock i hufvudsaken, ty här finnas individer, som skulle mera tycka om litet strychnin än att framsläpa sina dagar, om man ock genom pension sörjde för att de få allt det goda de kunna önska sig i detta lifvet. Blinda, döfva, lama och på allt sätt lytta ser man i mängd, och alla behandlas med lika uppmärksamhet, som om man såg ett hospital för menniskor. Sköterskor och läkare finnas alltid till hands, och hit skickas alla sjuka eller skadade af våra fyrbenta vänner, som behöfva hjelp. Gatorna äro nu också temligen klarade från en hop af dessa lösdrifvare, men om de fyrbenta försvinna, tyckes som om de på två skulle dagligen ökas, och bemödar man sig på allt sätt att å la Haussmann utvidga City, hvilket också verkligen är af behofvet påkalladt, då man tager i betraktande att öfver Thames-floden från norra till södra sidan gå, utom Tunneln, tio bryggor och dessutom fem jernvägsbryggor. Detta oaktadt är trafiken så stor, att man vid en beräkning för sex månader funnit, att dagligen passera öfver London Bridge: 95,000 fotgängare, 24,200 åkdon, öfver Southwark Bridge: 14,000 fotgängare, 3,160 åkdon, öfver Blackfriars Bridge: 53,000 fotgängare, 14,220 åkdon, öfver Westminster Bridge: 51,000 fotgängare, 15,161 åkdon, att märka nu att alla jernvägskompanier befordra resande eller rättare promenerande från en del af London till en annan, också öfver Thamesen, för några pence, och dessa hundratusental pr dag äro ej med i räkningen. Dessutom gå pennyångbåtarne från morgon till afton upp och ner å Thamesen, i dussintal nästan hvarannan minut, alla öfverfyllda; om sommaren är detta det angenämaste befordringssättet. Jag vill ej nu tala om omnibusar, cabs, Åc. hvaraf finnes ,legio. Utomdess de underjordiska jernbanorna, den nu snart rundtomkring London gående banan, ej i periferien, utan långt innanför den; men hvad är det mot hvad Londons 17 bangårdar dagligen upptaga och lemna ifrån sig, att befolka eller till en del uttömma förstäderna. En banbit på litet öfver en half svensk mils längd befordrar dagligen öfver tvåhundratusen menniskor; men tänk då när en fest gifves, till exempel i kristallpalatset, då måste alla tjenstemän anstränga sig ej allenast att befordra dem, som skola se, betala och vara närvarande, utan äfven the