Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 juli 1868, sida 1

värme och trängsel, om väder och vind, om kongl. Operan och Amarantherorden och tusen heterogena ämnen, inflätande i all denna mosaik de faddaste och falskaste anspelningar på förmenta personliga företräden hos mig. Då tycker jag långt bättre om Carlstads gymnasister; de förde väl inte så väl, men de sågo lefnadsfriska ut och tego merindels helt beskedligt stilla. I början — det är naturligtvis med ledsnad, som jag bekänner ett sådant högmålsbrott, huldaste tant! -— i början blef jag riktigt förargad och ställde en eljest rätt pikant kongl. sekter till rätta för sitt doftande smicker, men jag fann snart, att jag inte kunde lexa upp alla mina dansörer. Följden blef — —4 Följden bles-. afbröt grefvinnan Almas målande bikt, ,att du blifvit öÖfversållad med blommor, sådana som goda tonen tillåter och stundom kräfver. Nutidens galanteri är en förbättrad, förlinad och förädlad upplaga af medeltidens, fast man ej fått något bättre ord för det än den något adda benämningen ,,courtoisies. Det är blott i början man finner det något för starkt. Du skall se, att efter ett par månader blir det ett verkligt pehof för dig. Emellertid är jag rätt glad, att lu ej finner några af våra incroyabler intagande, y på baler bedragas vi så ofta af en skimrande yta. Det är blott under den dagliga sammanvaron, som vi upptäcka hvem som är värd ett ljupare attachemang. Dörren öppnades, när grefvinnan gjort denna inspelning på en tanke, som oupphörligt syaselsatte henne, och Hugo Odelcrantg kora in. Han relsade på sin mor och sade sedan till Alma: Så traiche min lilla kusin ser ut efter en dalnatt! Man märker knappt, att du varit med m den ansträngande förströelse, som flickor vid lin ålder finna så förtjusande. Och unga män vid din? frågade Alma. Somliga, men ing kan just inte säga, att jag ör till deras antal. Om jag har en moitit efter