Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 juli 1868, sida 1

qväll, får jag hålla till godo med dig och dina maliciösa utfall. Kom låt oss slå oss ner här. Ö Alma följde den vackra, af lefnadslust och hjertegodhet strålande flickan, och snart sutto de begge i ett litet kabinett vid en lampas behagligt modererade sken i ett förtroligt samspråk. Det var ett barnsligt joller, om man så vill, men på botten deraf låg en ren och ädel verldsåskådning, liksom guldsanden ligger under en sorlande bäcks ystert framilande vågor. Balen framskred såsom baler pläga till somligas triumf och andras missnöje. Alma var omgifven af eleganta spekulanter på hennes hand och förmögenhet, och Ebba var också föremål för ballejonens lifliga och enträgna uppmärksamhet. Afven de damer, hvilkas bekantskap den förra gjorde, bemötte henne med utsökt artighet, som hade en väl lyckad anstrykning af hjertlighet. Och Alma tänkte: ,,hvad är jag, att verlden, denna afgud, efter hvars ynnest så många fåfängt fika under hela sitt lif, genast ler så ynnestfullt mot mig? En af de danser, hon dansade, föreföll henne dock serdeles obehaglig. Hennes kavaljer var derunder den grefve Plumschöld, hvars bekantskap läsaren redan gjort. Då han förde henne ut till en francäs, blossade hans näsa mera än vanligt, och andra osvikliga tecken röjde, att han företagit flera libationer, än änskligt var, om det än ej kunde sägas, att han var drucken. Hans försök att skämta med Alma voro så klumpiga och stundom så vidriga, att den unga flickan kände sig förskräckt, gaf endast enstafviga svar och med otålighet afvaktade dansens slut. Alma och Ebba sågos mellan danserna ständigt i hvarandras närhet, och vid afskedet öfverenskommo de att ofta vara tillsammans under vistandet i Stockholm. När Alma med sin tant och sin kusin åkte hem i den förras präktiga landå, komplimenterades hon af dem begge för