Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 juli 1868, sida 2

nvilKK4 Uuppenbaårllgen Hora vill dGer LySka solkets medfödda egendomligheter. Vi påminna oss ännu ganska väl de händelser. som fransmännens fördrifvande från Ryssland hade med sig. Vi veta huru stor möda, det kostade Alexander I att väcka den patriotiska andan i Preussen till lif emedan man der redan hade börjat vänja sig vid det franska oket. Det är äfven ännu bekant, att då Napoleon I — tack vare Alexander I:s oböjliga vilja — blef stött från thronen, ville de af fransmännen så ofta besegrade preussarne rifva Frankrike i stycken. Derom vittnar bäst den preussiska karta, som Alexander I långt efteråt förärade Ludvig XVIII. Sådane hafva preussarne alltid varit, och sådane skola de beständigt förblifva. Såsom öfvervunna äro de mera ljudlösa än det stillaste vatten, ännu mera ödmjuka än det kortaste gräs; såsom segerherrar känner deras öfvermod inga gränser. Är det väl derföre så underligt, om det gång efter annan yttrar sig en benägenhet hos grannarne att dämpa den preussiska inbilskheten? Om Ryssland hittills tålmodigt funnit sig vid Preussens uppenbara afsigt att vilja upphäfva sig till herrskare öfver Europa, så sker detta för det första af det skäl, att Ryssland icke tror på möjligheten utaf, att sådane ider någonsin kunna blifva verkliggjorda. För det andra vill Ryssland för intet pris hafva något krig, med hvem det än må vara, och slutligen hoppas Ryssland väl äfven i tysthet, att Frankrike ensamt skall förstå att tillbakavisa Preussen inom förnuftets gränser, hvilket verkligen för hvarje dag blir alltmera nödvändigt. Till ,,Augsb. allg. Zeit. meddelas från Warschau, att öfvergången från den romersk-katolska till den grekisk-ortodoxa kyrkan i Lithauen nu sker i så stor skala, att 60 romersk-katolska socknar redan blifvit upphäfda samt c:a 100 katolska kyrkor stängda. De sistnämnde förändras så småningom till grekiska kyrkor. Den nuvarande generalguvernören Potaposf går visserligen långt mildare tillväga än företrädaren och förföljer icke så som denne det romersk-katolska presterskapet; men vägen har nu en gång blifvit visad, huru hittills ganska beroende bönder kunna blifva sjelfegare, och denna väg följes ifrigt, trots det, att en trosförändring är förbunden dermed, hvilken visserligen blifvit gjord så lätt som möjligt Det stora antal romersk-katolska prester, hvilka tillfölje af dessa förhållanden blifvit beröfvade sina embeten, har förmått regeringen att utfärda en ukas, genom hvilken det förordnas, att inrikesministeren af sina understödsfonder åt de nämnde presterna skall utbetala en lön, motsvarande deras hittills ionehatda inkomster, intilldess de ånyo komma i embete. Generalguvernören Potapoff har med anledning af denna ukas genast uppmanat guvernementscheferna att till honom insända förteckning öfver presterna i de upphäfda romerskkatolska socknarne, med uppgift på deras hittillsvarande inkomster. SPANIEN. De direkta underrättelserna från Madrid äro mycket sparsamma och hafva i ala fall en alltför mycket lugnande karakter, för att vara fullt pålitliga. Till och med Mon, den spanske ambassadören i Paris, lärer — såsom det skrifves till ,,Indep. Belge — vara i okunnighet om sakernas verkliga ställning, och den franske utrikesministern säges hafva måst skicka. en i hans förtroende högt stående person till gränsen, för att på detta sätt skaffa sig noggrannare upplysningar. Den franska .Moniteur tiger ännu med afseende på de sednaste tilldragelserna i Spanien, och ,Constitutionnel innehåller eudast högst tarfliga meddelanden derom. Man hade för plan att låta revolutionen gå löst den 9 dennes, men genom de dagen förut skedda häktningarne, qväfdes den i födseln. Sammansvärjningen var frukten af ett aftal mellan de militära nolabiliteterna af det progressistiska partiet och Unione liberale. Den franska ,, Etendard vill veta, att general Dulce haft en sammankomst med Cabrera för att träffa öfverenskommelse om att sätta hertigen af Montpensier på Spaniens thron. , Etendard tillägger för ötrigt, att denne svåger till drottning Isabella alltsedan 1854 års revolution iakttagit en hållning, som , mera öfverensstämmer med hans familjs traditioner än med hans pligter mot Spanien och dess drottning. Om det sätt, hvarpå sammansvärjningen kom i dagen, heter det i en korrespondens från Paris till ,, Köln. Zeit.: .Franska regeringen lät på posten taga afskrifter at alla till general Prim adresserade bref (generalen har under en längre tid uppehållit sig i Paris) och sände derefter dessa afskrifter till den härvarande spanske ambassadören. Af dessa bref framgick, att unionisterna mer och mer förenat sig med progressisterna, naturligtvis äfven med Prim, men ingalunda att hertigen af Montpensier haft någonting härmed att skaffa. Då hertigen emellertid i alla dessa bref framställes som den ende, hvilken — om han blef ställd i spetsen för regeringen — kunde göra slut på det nuvarande sorgliga tillståndet i Spanien, blef man betänkligt till mods i Paris och gaf regeringen i Madrid en vink om att vidtaga stränga åtgärder mot hertigen. Regeringen i Madrid beqvämade sig äfven dertill, och hertigen blef nu landsförvist, ehuru han i intet afseende deltagit i den sammansvärjning, som verk